Konsekvenslöst

Mina ögon är håliga och torra, jag hinner inte blinka. Min mun är överfylld av saliv, jag glömmer bort att svälja. Mina fingrar har jag inte böjt på över en timme.

Hon verkar inte ha fattat att jag fattar att hon är stressad, tänker du, du tycker att jag är överdramatisk. Du vill att jag ska sluta klaga och tänka på barnen i afrika istället. Jag skulle tittat dig i ögonen, himlat lite lätt och sagt att du har fel, om jag hade tid. Stressen är som bortblåst, jag kan inte ens svära på att ordet finns i mitt vokabulär längre. Flyttlådorna står på exakt samma ställe som de gjorde igår, jag har inte rört dem. Mitt konstiga beteende beror inte på det längre...

Hej, jag heter Linn och jag är beroende av det här.