Konsekvenslöst

Det är utmattande att ha hand om 21 ungar under en vecka, utmattande och fantastiskt roligt och lärorikt. När hjärnan och ögonen var som tröttast under den vecka som gått (dvs ett par gånger om dagen) brukade min tränarkollega ropa att hon var gråttrött, alltså så trött att man har gråten i halsen.
Precis den känslan har jag gått runt med sedan vi landade igår. Kanske för att jag är utmattad, kanske för att det här var mitt sista sommarläger, kanske för att det här var det sista med IFK och(!) att jag flyttar ifrån stan nästa söndag, kanske för att jag är emotionellt överladdad för allt som händer och ska hända, kanske för att....

Den känsla jag kan identifiera och ge mig själv orsaken till är i alla fall tomheten, men det kanske inte är så konstigt när man gått från att vara med 30 andra människor 24/7, till att sitta ensam framför datorn. Det är samma sak varje år, efter varje läger, det är (så) värt det.


Förresten, är det bara jag som idag(!) kom på att de sjunger "prickigt sommarskin" istället för "pricken som har skin" i Idas Sommarvisa?