Konsekvenslöst

För fem år sedan kallade de mig hänsynslös ungdom och de vuxna menade att jag och mina kamrater med jämna mellanrum använde våra bakdelar till att tänka med istället för våra förnuft.*
Idag är jag vad man kallar för en ung vuxen, jag sköter mig själv i stort sätt, men jag behöver fortfarande ringa hem till mamma och pappa ibland för att fråga om man kan tvätta grått och vitt tillsammans.

Den senaste veckan har mina vuxenpoäng skjutit i höjden och jag vet inte riktigt om jag är redo för att bli stolt för någonting sådant, i mina ögon är jag fortfarande tolv år och skickar smygsms på NO-lektionen om att läraren precis sa penis, när jag egentligen tar lån, surfar runt på försäkringskassans hemsida och springer till banken stup i kvarten.

Jag är vuxen - jag är förvirrad!

Nu ska jag hänga tvätten och äta upp min lunch, sen ska jag till banken. Igen.

*Jag var visserligen en relativt lugn och städad tonåring, i alla fall i mina yngre tonår, som inte ställde till värre kalabalik än att bli bestulen på min vinterjacka med hemnycklarna i, men att lägga in det i texten skulle sabba min poäng.