Konsekvenslöst

Jag tänker tillbaka på balen vi hade sista året på gymnaiset, när min goda vän Kräkan gick fram till vår lärare och frågade om han var modell. Han svarade att han tar avstånd från den industrin, så nej, han är inte modell. På detta responderade Kräkan att han borde vara det och gick sedan nöjt därifrån.

När den scenen spelas upp i mitt huvud blir jag glad. Det finns många andra anekdoter som hon har huvudrollen i som också får mig att le för mig själv. Hon gör mig glad, min Kräka.