Konsekvenslöst

Fattade beslutet att stanna hemma ikväll eftersom att jag öppnar ensam på jobbet imorgonbitti. Klokt kan tyckas... Beslutet mynnade ut i en oumbärlig rastlöshet och en abnorm sällskapssjuka. Så nu, efter att ha terrorringt min mamma fyra gånger och pratat med min fina bror i telefon i någon halvtimma så har jag givit mig på smsandet.

Och inte blir det bättre av att grannen mittemot har kalas som förmodligen kommer sluta i en trevlig utgång.

Har under den senaste kvarten tagit mig igenom alla mina skäggiga mansvänner med ett sms eller femton, kastat ut fyra pappersflygplan genom fönstret och lyckats ragga hit en skäggvän för att stilla min sällskapssjuka, dock lär han vända i dörren när han ser på vilken nivå min energi ligger...