Kör, bara kör
Valborg är bara en ursäkt för folk att släppa ut pyromanen inom sig, ett sätt att konsekvensbefria redlöst supande och att slippa vara bakis på jobbet.
För ett år sedan...
Lillebror: Apropå prostituerade, vet du vad jag ska göra i sommar?
Mate
Jag har varit utelåst tills nu. Tidsfördrivet skedde på pubben på andra sidan gatan tillsammans med tre äldre karlar och en tallrik Fish and chips.
Kort och piller är bland det bästa jag vet
Igår när jag satt och väntade på tunnelbanan roade jag mig med att skriva min namnteckning på alla mina kort i plånboken. Sen bläddrade jag igenom min gula plånbok och konstaterade stolt att jag äger ganska många kort nu för tiden. Det är någonting bra, jag älskar kort!
Ett av mina kort som jag faktiskt kan stoltsera med (förutom mitt frikort hos doktorn då) är det som det står ICA på. Så om du hade tänkt utmana mig i antalet vuxenpoäng så kanske du ska tänka en gång till.
Oklart varför jag i rubriken delade med mig av att jag tycker om piller. Kanske var det mitt undermedvetna som ville spela er ett spratt och få er att tro att jag är någon slags missbrukare trots att jag inte är det. Eller så kanske det bara var något som slank ur mina fingrar, lik som en groda hoppar ut ur munnen. Vi kommer förmodligen aldrig få veta svaret.
Ett av mina kort som jag faktiskt kan stoltsera med (förutom mitt frikort hos doktorn då) är det som det står ICA på. Så om du hade tänkt utmana mig i antalet vuxenpoäng så kanske du ska tänka en gång till.
Oklart varför jag i rubriken delade med mig av att jag tycker om piller. Kanske var det mitt undermedvetna som ville spela er ett spratt och få er att tro att jag är någon slags missbrukare trots att jag inte är det. Eller så kanske det bara var något som slank ur mina fingrar, lik som en groda hoppar ut ur munnen. Vi kommer förmodligen aldrig få veta svaret.
Anger management
Är. Arg. Måste. Tillbaka. Till. Simningen. Den. Gör. Mig. Glad.
Jag har ingen aning varför min ilska bringa fram någon slags urmänniska ur mig som varken kan prata- eller skriva ordentligt, men jag antar att det är vad ilska gör med vissa, i alla fall om man kan utgå från Homer Simpson. Nu ska jag relokera mig själv och min ilska till sängen och hoppas på att morgondagen börjar bättre än denna dagen slutade.
Kände mig idag mogen utan att sätta mig i en sandlåda
Du tror nog att jag har det svårt, jag tar det inte särsklit hårt
Min andra halva har återigen lämnat mig för att hänga med korta människor i Thailand och inte ens ett vykort besvärar hon sig med att skicka mig. Så nu har jag bestämt mig för att strejka tills hon slutar upp med sina dumheter och kommer hem igen.
Vad strejken går ut på är ännu oklar, men bara att jag använder mig av ordet strejk borde väl räcka för att poängtera att jag menar allvar... Eller vad säger du?
Vad strejken går ut på är ännu oklar, men bara att jag använder mig av ordet strejk borde väl räcka för att poängtera att jag menar allvar... Eller vad säger du?
Jag väntar på att mitt riktiga liv ska börja
Här sitter jag nu, med existensångestmätaren på max och lyssnar på Miley Cyrus, sjuttonåringen som kommit längre än jag någonsin skulle våga hoppas på. En av hennes låtar har gått på repeat på min dator lite för länge nu, ena dagen för att den gör mig glad, andra dagen för att förstärka den redan existerande ångesten över min existens. Vad ska det bli av mig?
Det är en duktig tjej den där Miley. Hon verkar ha tagit för sig av livet precis så som man ska när man är ung och odödlig. Med det mesta från tv och musik till skandaler i ryggsäcken plöjer hon fram i vuxenvärlden. Själv sitter jag fortfarande i samma gamla lägenhet som jag gjort de senaste tio åren och väntar på att livet ska komma och knacka på dörren och säga att det är min tur nu.
Det är en duktig tjej den där Miley. Hon verkar ha tagit för sig av livet precis så som man ska när man är ung och odödlig. Med det mesta från tv och musik till skandaler i ryggsäcken plöjer hon fram i vuxenvärlden. Själv sitter jag fortfarande i samma gamla lägenhet som jag gjort de senaste tio åren och väntar på att livet ska komma och knacka på dörren och säga att det är min tur nu.
Min hypokondri
Jag: Jag har fått någonting i pannan. Det är inte finnar, för de går inte att klämma. Jag fattar inte vad det är.
Han: Ja, men det betyder ju inte att du har hudcander!
Han: Ja, men det betyder ju inte att du har hudcander!
Dansa, dansa. Rör på hela kroppen!
Vad är det för koncept egentligen(!), nattklubbar? Du betalar dyra pengar för att få komma in i en lokal och dansa till musik som du kan hitta gratis på Spotify. Får du vätskebrist får du betala ännu mer dyra pengar för att få i dig något att dricka. Sen när klockan har slagit lite för mycket så får du betala en mindre förmögen het för att någon med Taxi-skylt på bilen ska köra dig hem för att du ska kunna däcka och sedan vakna med ångest dagen efter.
När jag tänker på detta så kan jag inte låt bli att undra vad för sjukt fenomen det är egentligen, nattklubbarna.
Men kul är det.
När jag tänker på detta så kan jag inte låt bli att undra vad för sjukt fenomen det är egentligen, nattklubbarna.
Men kul är det.
Bekännelse
Efter en skål med pasta och en komma fem eclairer har jag nu förstått att jag inte alls är bottenlös som jag så länge gått runt och skrutit om. Pinsamt!
En dödssynd
Jaha, då var HV71 svenska mästare i ishockey. Ishockey tillsammans med alla andra sporter på TV rör mig egentligen inte ryggen, detta vet jag dock om av olika anledningar. Saken är den att jag aldrig har känt den där kärleken till ett lag vuxna män (eller kvinnor för den delen) som springer runt på plan och jagar puckar, bollar och allt vad det nu är. Tyvärr. Jag avundas de som älskar på det där sättet, på de människor som brinner för sitt lag och lägger ner hela sin själ i att bry sig om huruvida det går bra eller dåligt för laget. På samma sätt avundas jag hästtjejer, eftersom de brinner så för de fyrbenta djuren som gnäggar.
Egentligen så är det väl elden jag avundas, den som brinner så starkt i dessa människors själar. Jag har aldrig brunnit för något specifikt på det där sättet. Jag har försökt, men det har aldrig varit en ärlig eld, det har alltid mynnat ut i ett skådespeleri.
Nu ska jag återgå till min skål med pasta och acceptera att jag inte är en sådan människa som brinner för en specifik sak på det där sättet och fortsätta brinna för livet.
Flottigt? Jo, jag håller med.
Egentligen så är det väl elden jag avundas, den som brinner så starkt i dessa människors själar. Jag har aldrig brunnit för något specifikt på det där sättet. Jag har försökt, men det har aldrig varit en ärlig eld, det har alltid mynnat ut i ett skådespeleri.
Nu ska jag återgå till min skål med pasta och acceptera att jag inte är en sådan människa som brinner för en specifik sak på det där sättet och fortsätta brinna för livet.
Flottigt? Jo, jag håller med.
Ett påtvingat vuxenliv
Pengar. Lönen kom, lönen gick. Fönsterkuverten faller in genom brevinkastet likt regnet faller en dyster dag i november. Om en dryg vecka ska man ha deklarerat och jag har förlagt mina papper i någon av mina högar med viktiga papper. Pengar.
Har märkt att godis inte smakar lika ljuvigt som det gjorde när jag var yngre. E-ämnena och sockret passar liksom inte lika bra på tungan längre.
Jag känner mig som ett barn som tvingats sätta mig i den stora berg-och-dalbanan.
Har märkt att godis inte smakar lika ljuvigt som det gjorde när jag var yngre. E-ämnena och sockret passar liksom inte lika bra på tungan längre.
Jag känner mig som ett barn som tvingats sätta mig i den stora berg-och-dalbanan.
SMS
Till: Mig (20:31)
Nu när du är hemma och är sjuk, har du sett PS I love you? Ladda ner den annars, vill också ha en irländsk man! Se den!
Från: Mig (20:32)
Två gånger, haha, visst är den bra?! Man vill ju inget hellre än att emigrera till Irland och skaffa sig en döende man.
Nu när du är hemma och är sjuk, har du sett PS I love you? Ladda ner den annars, vill också ha en irländsk man! Se den!
Från: Mig (20:32)
Två gånger, haha, visst är den bra?! Man vill ju inget hellre än att emigrera till Irland och skaffa sig en döende man.
Nu är det dags att välja sida
Majblommeungarna har ju för sjutton plastlådor på magen med förslutbara fack för alla blommor och pengar. Annat var det på min tid! Då fick man en papplåda som man minnsan fick vika ihop själv och lyckades man inte med det så fick man gå utan låda. Och inte fanns det händiga fack som man kunde stänga in blommorna i för att skydda dem. Nej, nej! Blommorna fick ligga där, rakt upp och ner, i lådan och så fick man be till Gud att det inte skulle blåsa så att man tappade sin lilla förmögenhet i form av små fula blommor på nål.
Jag skulle vilja kalla det konsekvenslös sjukdom...
...men då skulle jag ljuga.
Kom hem från jobbet för cirka tjugo minuter sedan. Jag skulle egentligen inte ha gått därifrån förrän om tre timmar och tio minuter. Jag är sjuk! Det är ineffektivt att vara sjuk och oekonomiskt. Jag tittar på klockan var fjärde minut och blir allt mer stressad över de pengar jag skulle ha tjänat men som nu iställen någon annan lycklig sate får lägga i plånboken när månaden lider mot sitt slut. Istället sitter jag nu här i min säng eländig, ineffektiv och grämer mig över de pengar jag inte tjänar. Livet är hårt.
Jag hittade min iPod...
...i fickan.
Bajs i byxan
Varför tar man någon annans saker? Varför vill man missunna någon musik?
Någon har tagit mig iPod och jag är så förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Någon har tagit mig iPod och jag är så förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vifta på snabeln och svänga med baken
Jag är ledig idag. Efter en intensiv vecka och en intensiv helg så är jag faktiskt ledig. Dagen är visserligen fullplanerad och jag ska faktiskt jobba i en och en halv timme ikväll, men det är på simningen så det är bara kul. I alla fall. Som första punkt på mitt späckade schema står sova ut. Det går sådär om jag ska vara ärlig. De håller på att bygga om en fasad eller liknande på gården utanför mig, vilket betyder borr, skrik och annat som ligger i störfacket. Det är synd, jag behöver sova.
Nu får jag väl istället dra mig upp, ta en ipren mott borrhuvudvärken och pallra mig till gymmet någon timme. Klockan ett väntar bullbak!
Jag sa aldrig att det var ett jobbigt schema, ja sa bara att det var fullt...
Nu får jag väl istället dra mig upp, ta en ipren mott borrhuvudvärken och pallra mig till gymmet någon timme. Klockan ett väntar bullbak!
Jag sa aldrig att det var ett jobbigt schema, ja sa bara att det var fullt...
Konsekvenslös effektivitet
På nitton timmar hann jag åka buss från Stockholm till Helsingborg, åka tåg till Båstad, byta till bil och ta mig till Värmdö, åka buss till slussen och avsluta med en tunnelbaneresa hem. Och inte att glömma; två timmar i Helsingborg, kanelbulle- och duschpaus i Båstad, lunchstopp på donken någonstans mellan Jönköping och Stockholm och matshopping hemma i stan. På nitton timmar! Du får kalla mig effektiv.
En oförändrad variabel
De kallade mig för hänsynslös när jag packade ihop mina saker och stack i väg ett tag, men jag valde att inte förstå. De sa att jag var egoistisk när jag vände bort ansiktet efter att ha förklarat att jag inte ser någon annan än mig själv som konstant i mitt liv. Jag sa att man bara är ung en gång och bestämde mig för att det skulle legitimera mig handling oavsett vad de nu hade att säga mig.
Ett äktenskap
Jag tog en tårtbit. Det känns jobbigt att erkänna det, men eftersom det kommer att komma fram förr eller senare i alla fall så kan jag lika gärna säga det nu: jag kommer aldrig att gifta mig.
Ja, han kunde konsten att va en riktig fylle-fyllehund
Jag var på min lillebrors studentskiva igår. Knallade runt iklädd folie och silvertejp samtidigt som jag kände mig lagom nostalgisk och gammal. Temat var rymden, min bror var själv utklädd till solen. Det tyckte jag var bra; att klä ut sig till mittpunkten. De sjöngs Lambo och Helan Går (vilket i och för sig var lite oklart varför). Jag kommer ihåg när jag lärde mig Lambo-sången, jag var arton, det var natt och befann mig på en tunnelbaneperrong, vilse, långt ute i ingenstans i ett svinkallt Berlin.
En av vakterna på skivan tävlade i OS i utkastning och lyckades få ut minst 30 ungdomar på ett par timmar. Det hela slutade med att de fick stänga ner stället tidigare än planerat pga brist på festare. Komiskt. Själv kände jag mig malplacerad och lämnade tillställningen självmant redan strax efter elva.
En av vakterna på skivan tävlade i OS i utkastning och lyckades få ut minst 30 ungdomar på ett par timmar. Det hela slutade med att de fick stänga ner stället tidigare än planerat pga brist på festare. Komiskt. Själv kände jag mig malplacerad och lämnade tillställningen självmant redan strax efter elva.
En onsdag
Jag började dagen med att gymma tillsammans med mina gymvänner, spännisarna och de-som-är-några-decennier-äldre-än-jag. Inte för att vi någonsin säger mer än "Är du klar med den här maskinen?" till varandra så vill jag ändå kalla dem för mina vänner, för att vi förstår varandra. Trots våra förmodade olikheter så förstår vi varandra just där, just då.
Efter gymmet hade jag och Johan Glans sällskap på bussen upp till tjärhovsplan där vi skiljdes åt när jag gick in på jobbet.
Dagen avslutades med ett möte som jag var en och en halv timme försenad till. Och(!) med en Big Mac utan kött.
Jag skulle nu kunna erkänna att detta inlägg egentligen bara gick ut på att få fram att jag åkte buss med Johan Glans idag och för att inte göra det allt för uppenbart så låtsades jag som att jag ville berätta för dig hur min dag var, men jag väljer att inte erkänna det så att du får fortsätta leva i ovisshet.
Efter gymmet hade jag och Johan Glans sällskap på bussen upp till tjärhovsplan där vi skiljdes åt när jag gick in på jobbet.
Dagen avslutades med ett möte som jag var en och en halv timme försenad till. Och(!) med en Big Mac utan kött.
Jag skulle nu kunna erkänna att detta inlägg egentligen bara gick ut på att få fram att jag åkte buss med Johan Glans idag och för att inte göra det allt för uppenbart så låtsades jag som att jag ville berätta för dig hur min dag var, men jag väljer att inte erkänna det så att du får fortsätta leva i ovisshet.
Baker Street
Jag håller på att ordna upp mitt liv lite. Städar, sorterar och organiserar. Inte för att jag kan minnas att jag nyligen stökat till det... Jag vet egentligen inte varför jag håller på som jag gör. Varför jag märker alla lådor, sorterar ut det gamla från det nya och trasslar upp det som trasslat till sig. Kanske städar jag nu för att nästa ras inte ska ta lika hårt, för att röran inte ska bli lika markant. Eller så kanske det är för att döva. Döva och ignorera det som är den verklighet som jag egentligen borde lägga min energi på.
I förberedande syfte eller en kurragömmalek, oavsett så ordnar jag upp mitt liv lite. Städar, sorterar och organiserar.
I förberedande syfte eller en kurragömmalek, oavsett så ordnar jag upp mitt liv lite. Städar, sorterar och organiserar.
Ta våra minnen, gör om dom till nåt fint, nån slags verklighet och spara
Ska vi rymma, du och jag? Vi lämnar den här staden åt det förflutna och tar inte med oss något annat än våra minnen. Vi kan lämna landet, upptäcka världen! Kanske kommer vi tillbaka någon gång i framtiden när allting är annorlunda och staden sedan länge har glömt oss, på samma sätt som vi då kommer att ha glömt den. Vi börjar om, vi gör livet nytt. Ska vi rymma, du och jag?
Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter
Fredagfredagfredag
Jag började dagen med x antal mariekex och ett par godisbitar på det, det var en ovanligt dålig idé till och med för att komma från mig. Nu sitter jag här illamåendes, eländig och i väntan på bättre tider. Om en timme eller två ska jag träffa min andra halva och ge henne lite babbelskavsår i öronen innan hon lämnar mig för asiatiska dagar på söndag. Tills dess kanske jag ska roa mig med fönstershopping eftersom mitt bankkonto är på rehabilitering efter allt onödigt spenderande på senaste tiden.
He'påre!
He'påre!
När man är arton år
Och så sitter man här igen, med tankarna i då-facket. Jag låter minnena skölja över mig utan att göra några överdrivet märkbara kraftansträngningar för att skicka tankarna tillbaka till nu.
Jag minns när jag var arton år och upptäckte att det fanns mer i livet än skola och plugg. Jag minns hur jag bytte ut sena nätter med böckerna till senare nätter i dimman. Jag minns hur jag lät det nya ta över mitt liv och gå en aning över styr men ändå inte så pass mycket att jag ångrar mig, man lär sig ju av sina misstag också, inte sant?! Jag minns hur Greklands lugn fick bota min utmattning efter en intensiv period innan jag sprang ut från min skola och ut i livet.
Och så spolar jag tillbaka minnesfilmen till början på mitt liv som artonåring och minns en gång till. Innan det är dags att vakna upp till nu:et och fortsätta leva livet några år efter studenten och några år mer... Livserfaren?
Jag minns när jag var arton år och upptäckte att det fanns mer i livet än skola och plugg. Jag minns hur jag bytte ut sena nätter med böckerna till senare nätter i dimman. Jag minns hur jag lät det nya ta över mitt liv och gå en aning över styr men ändå inte så pass mycket att jag ångrar mig, man lär sig ju av sina misstag också, inte sant?! Jag minns hur Greklands lugn fick bota min utmattning efter en intensiv period innan jag sprang ut från min skola och ut i livet.
Och så spolar jag tillbaka minnesfilmen till början på mitt liv som artonåring och minns en gång till. Innan det är dags att vakna upp till nu:et och fortsätta leva livet några år efter studenten och några år mer... Livserfaren?
En ledig torsdag
Idag har jag dansat runt lägenheten sjungandes "När vindarna viskar mitt namn" iförd enbart underkläderna.
Idag har jag tränat tillsammans med en spännis och en tant.
Idag har jag ätit lunch på en uteservering. I solen!
Idag har jag knuffats med påsklovsungar inne i affärer.
Idag har jag ätit glass.
Snart ska jag möta upp en vän och titta på en tropisk ö där allt(!) kan hända.
Idag har jag tränat tillsammans med en spännis och en tant.
Idag har jag ätit lunch på en uteservering. I solen!
Idag har jag knuffats med påsklovsungar inne i affärer.
Idag har jag ätit glass.
Snart ska jag möta upp en vän och titta på en tropisk ö där allt(!) kan hända.
Och livet rullar vidare utan att vi egentligen har något att säga till om
På söndag lämnar min andra halva mig ännu en gång för Thailand. Men jag klagar inte, jag får ju vara kvar i det underbara land som bestämmer sig för att täckas med snö titt som tätt trots att det är april.
För exakt ett år sedan var jag i Rio och fick känna att jag lever.
Just nu sitter jag halvt påklädd och försöker tagga till inför träningen som väntar så fort jag orkar lyfta min stjärt från stolen.
För exakt ett år sedan var jag i Rio och fick känna att jag lever.
Just nu sitter jag halvt påklädd och försöker tagga till inför träningen som väntar så fort jag orkar lyfta min stjärt från stolen.
Nu är det vinter - som vi har längtat, hurra?
Det är den femte april och det har snöat hela morgonen. Den femte april. Så för att demonstrera mitt missnöje tänker jag inte sätta en fot utanför dörren idag, bortsett från imorse när jag åkte hem till stan och nyss när jag var och hyrde film då.
Mannen i skägg med de snälla ögonen
Påskägg och snaps
Nu har jag tryckt i mig både påskgodis och påskalkohol. Inte sjutton känner jag mig mer förstående när det kommer till den där oförklarliga händelsen då mannen i skägg med de snälla ögon fick en ny chans när han fick lämna de döda.
Dock har jag hört att goda människor glädjs åt andras framgångar och det måste man ju ändå säga att uppståndelsen var, en framgång. Eller ett slag i ansiktet på de som ansågs sig mäktiga nog att kunna bestämma över liv och död. I alla fall. Eftersom jag så väldigt gärna vill kunna kalla mig själv för god så tänker jag nu glädjas åt honom, mannen i skägg med de snälla ögonen.
Dock har jag hört att goda människor glädjs åt andras framgångar och det måste man ju ändå säga att uppståndelsen var, en framgång. Eller ett slag i ansiktet på de som ansågs sig mäktiga nog att kunna bestämma över liv och död. I alla fall. Eftersom jag så väldigt gärna vill kunna kalla mig själv för god så tänker jag nu glädjas åt honom, mannen i skägg med de snälla ögonen.
Är det bara jag som ser ironin i det här?
Jag sitter och minns då.
Simmare: Nej, jag taggar nu.
Jag: Va? Vart ska du?
Simmare: Simning är inget för mig.
Jag: Stum...
Simmare: Vi kanske ses någon gång i livet.
Jag: Öh...
Simmaren tar sin handduk och går.
Jag: Vad hände?
Tränarkollega: Jag tror precis att du fick en av dina simmare att sluta.
Jag: Va? Vart ska du?
Simmare: Simning är inget för mig.
Jag: Stum...
Simmare: Vi kanske ses någon gång i livet.
Jag: Öh...
Simmaren tar sin handduk och går.
Jag: Vad hände?
Tränarkollega: Jag tror precis att du fick en av dina simmare att sluta.
