En liten ordlista

Panik: känslan när man öppnar sin mail och det första olästa är från ens programansvariga med rukriken: omtenta.
Lättnad: när man läser mailet och inser att det rör alla i årkursen utom en själv och tio andra.

Alla borde ha en vän som Kim!

Igår frågade Björn varför vi följde varandra hela dagen och om vi någonsin fattade beslut utan den andras åsikt. Även gällande val av mat till lunch. Sen frågade Kårordförande om vi satt ihop vid höften. Vi gillar varandra, vad ska man göra?!



Det gör ont en stund på natten, men inget på dan

När vänner sviker och förälskelse dör under samma månad är det svårt att hålla hjärtat helt. Och trots att man efter mycket ältande lyckas gå vidare så finns det alltid kvar i bakhuvudet och spökar. Det är löjligt hur sådana händelser kan prägla ens sätt att tänka och känna så pass mycket att man blir rädd för framtiden. Inte för den faktiska framtiden, utan för den smärta som den kan bringa.

Å andra sidan, vem kan klandra en? Erfarenheter är vad som formar en till den man blir. Det enda man kan göra är att försöka se förbi smärtan och hoppa upp på hästen igen.


Jag är efter många om och men äntligen uppe på den förbannade hästen igen.

Det ultimata äventyret!

Efter knappt två timmars sömn ringde klockan och världens tröttaste tjej masade sig ner till Kim. Klockan fem var vi ute på motorvägen och nio timmar senare hade vi hunnit med, fyra båtresor, två besök i Danmark, ett besök i Tyskland och fruktansvärt mycket övertrött humor.

Väl hemma i Halmstad vid fem tittade jag på när två karlar lassade in flaskor och dunkar och flak och allt vad man nu kan tänkas förvara saft i innan jag dog tröttdöden i soffan. Om ett par timmar bär det av in till stan för bio och sen ska jag attacksova.






Lyssnar på schlager och mår bra

Ett jobbpass, en powerwalk, ett storstäd, en hårtvätt och en mathandling senare, så står jag nu och steker pannkakor för att fira den första lediga kvällen på hela veckan. Tanken var visserligen plugg, men så märkte jag att jag hade råkat köpa fel bok, så då kunde jag ju lika gärna ta tillfället i akt och faktiskt vara lite ledig.

Om ett par timmar väntar attackmys och
imorgon ringer klockan 04:00. 04:50 ska jag nämligen befinna mig på Willy's parkering för att ge mig av på en dagstur till Tyskland. Fint ska det va!

Lördagen kom och gick

Sju timmars sömn på nästan tre dygn. Men jag kan ändå för mitt liv inte somna nu, vilket är knepigt eftersom att jag ska upp och jobba imorgon igen. Det hjälper ju inte heller att grannen har fest och att jag genom mina egna högljudda förfester förbrukat rätten att klaga.

Gick hem till Glenn efter jobbet och intog hans säng med hans myssfilt runt mig. Där låg jag i en timma medan han lagade mat till mig. Det är så man ska ha det när man har jobbat, man ska ligga stilla och titta på när andra kämpar. Jag kravlade mig dock upp när Kim kom och lämnade vilandet för lite TV-spelande istället. En superb middag, skratt och en HP-film senare begav jag och Kim oss hem.

Nu ska jag se om jag kan få tag på John Blund igen.

Jag har förmodligen de bästa vännerna i hela världen!

Jag fick sluta en timma tidigare och möttes efter det avslutade passet av ett sms från Kim om att jag inte fick gå hem utan skulle ringa honom innan. Han och Glenn hade gått hem till Per och skulle precis baka muffins som de skulle överraska mig med när jag slutade jobba. Nu fick jag istället vara med och titta på muffinsbaket också, samtidigt som vi skrattade åt roliga klipp på youtube.

För att vara dessa två så är det stort, att de faktiskt letat upp ett recept, gått till affären och köpt alla ingredienser och sen faktiskt ställt sig i köket, utan hjälp och bakat till mig.

När man har en riktig skitdag och får avsluta den med detta så kan man inte annat än glömma bort sitt dåliga humör och somna med ett leende på läpparna.

Idag är jag trött på:

alla skitsnackande tjejer som kommer fram till mig och berättar att de inte tycker om mig, trots att jag knappt vet vad de heter.
alla människor som ska lägga sig i hela jävla tiden.
att jag råkade beställa hem gå-ner-i-vikt-pulver istället för proteinpulver och därför får leva på gainomax efter träningen tills jag tar tummen ur och beställer nytt.
att jag vaknade av mig själv efter två timmars sömn inatt och sen inte kunde somna om.
idioter som lånar min kurslitteratur på högskolebiblioteket så att bara referanslitteraturen finns kvar.
att jag är för lat för att gå tio minuter in till stan och därför kommer att lägga femton onödiga kronor på en smsbiljett.
att det igår bestämdes att jag blir av med mina två enda lediga kvällar i månaden för att jag ska sitta i möte då istället.
att jag ska jobba till elva ikväll istället för sju.

Med vänliga hälsningar
Bitterfittan


Let's remain strong!


Champagne är inte lika roligt dagen efter...

Jag och två tjejer från nollningsstyrelsen stod på campus och kampanjade för Kåren igår. Sen sprang vi några ärenden tillsammans med Kim innan de placerade sig i sofforna utanför gymmet och väntade på att jag skulle träna klart.

På kvällen var det dags för årets första Bond och min och Martinas första champagneonsdag för året.
Emmeline hakade på trenden också. Efter middag hos henne gick vi på korvfest på GT och sen in till stan. Och jag var inte ute tills de tände lamporna på stället, för första gången på över ett halvår!!

Idag mår vi som vi förtjänar.

Ett litet blondinbillainlägg...

Plötsligt så pirrar det till i kroppen, jag tänker på mitt liv för en sekund och det känns bra. Jag har så mycket kul att se fram emot den här våren och det händer så mycket spännande saker hela tiden att det är svårt att inte känna välbehag. Och jag har fått pli på mina mat- och träningsrutiner så att jag orkar med min vardag och alla tusen möten som avlöser plugg och jobb. Och det mesta är som jag vill att det ska vara.

Sen att jag, om nätterna, vill att den här veckan ska ta slut, helst igår, är någonting helt annat. För; jag mår bra och jag har det bra. Men mycket vill ha mer...

Om du frågar fyra gånger till kanske jag ändrar mitt svar...

Doktorn: Vet du hur lång du är och vad du väger?
Jag: Ja, 170 cm och 53 kg.
Doktorn: Ojdå... Har du alltid varit smal?
Jag: Ja.
Doktorn: Är du säker på det?
Jag: Ja.
Doktorn: Helt säker?
Jag: Ja?
Doktorn: Du kan säga om du inte har varit det, det är okej att ha varit större en gång i tiden.

Ta slut då veckofanskap!


Sen att jag väljer att trycka bort alla samtal på telefonen är en annan femma

Jag har pluggat och jobbat ikapp med diverse småsaker kring nollningen och tidiningen idag. Nu sitter jag med en proteinshake i handen nyss hemkommen från ett hårdare gympass och snart bär det av ner till stan för ett besök hos farbror doktorn och en snabbis förbi jobbet. Dagen kommer att avslutas med ett middagsmöte med överstaben där vi har en längre lista med punkter att beta av innan jag ska knalla hem och plugga lite till.

Jag är så fruktansvärt produktiv idag att jag nästan blir rädd för mig själv.

John Blund, denna gigant

Glenn tycker inte om John Blund. Han säger att han alltid var rädd för John Blund när han var liten. "Alltså, det är en man som kommer till små barn när de sover och slänger pulver på dem...", när man ser på det på det sättet så kan jag nästa förstå varför denna skräck. Sen kan man ju också fråga sig vem det var som uppdagade det på detta sättet för honom när han var liten. Det var elakt gjort.


Den rädda saten är han sm ligger högts upp i högen. Emellan mig och honom ligger Victor. Det brukade se ut så här på stabsgasquer i våras. Förr eller senare så hamnade jag längst ner i en hög av fulla män utklädda till Gud-vet-vad. Det är ett fint litet minne jag har av våren.


Hit och dit. Fram och tillbaka. Upp och ner.

Det blir inte så kuliga saker att skriva om när hjärnan är i krig med sig själv. När allting snurrar och lugnet och ordningen blandas med känslosvallet och kaoset.

För att jag är lugn, för att jag vet att jag kan klara allt, men känslorna rusar, för att jag inte vill vara tvungen att klara allt längre. Och jag har ordning, för att jag har koll på läget och till och med lyckas trycka in spontana nätter och otippade dagar i mitt annars späckade schema, men kaoset knackar ändå på ibland, för att ibland orkar man bara inte hålla saker och ting på plats.


Den söndagen

Med en dag på jobbet bakom mig sitter jag nu i soffan med kurslitteratur i knät och väntar på Kim och Filip som ska filmmysa med mig ikväll.

Finlördag

Jag har varit hemma hos Glenn tillsammans med Kim hela kvällen. Vi har spelat TV-spel, ätit skräpmat, tittat på två HPfilmer och jag har snaggat Glenn.

Mardrömmar

Att väckas av sitt eget skrik på hjälp.
Den är inte speciellt behaglig.

Fredagsgörat

Vi har varit ute på Tylebäck hela dagen. Utbildning med mat- och fikapaus varannan timma. Nu är huvudet tjockt med information, magen överfull och känslan nöjd. Det var superkul och för varje möte och utbildning blir jag allt mer taggad. Detta kommer att bli nio fantastiska månader, det tvivlar jag inte en sekund på!



Jag hoppas att det inte stämmer att man blir som man umgås...

Han: Vad mörkt det blev!
...
Han: Oj, jag hade visst ögonen stängda.

En onsdag och torsdag

Vi var på tackgasque igår. Tackgasque är den middagen/festen som nollorna anordnar för att tacka oss i staben och de rollerna som gjorde nollningen med oss. Det var sång, tal och andra festligheter. Efter gasquen och mellanfesten på GT gick vi till Corner (ett sunkställe i närheten av min gamla lägenhet) där alla mina skägg plus annat skönt folk höll hus. Där roade vi oss långt in på småtimmarna. Sen var vi tre stycken från Nyhem som lyckades ta två timmar på oss att gå från stan och hem, en sträcka som i vanliga fall tar max 20 minuter (25 om man är duktigt onykter).

Idag har jag haft muntlig tenta och föreläsning, sen har vi svullat pizza, spelat TV-spel och bakat hos Martina och haft ÖSmöte. Imorgon åker jag ut till tylebäck på utbildning över dagen tillsammans med min fina nollningsstyrelse. Fedt!


Jag och Linn igår.
Temat var "Jag kom precis ifrån..". Vi kom precis
från Marioland.


15 asaonödiga frågor från en blogg jag inte minns namnet på

1. Hur lång är du? 170 cm

2. Vem spenderar du minst två timmar om dagen med?
Kim. Och när jag har mina hänga-i-skolan-mest-hela-tiden-perioder så tillhör Glenn den kategorin med.

3. Vilken film såg du senast? Paranormal activity 2. Det bästa med att se en skräckfilm en andra gång är att man vet när man ska hålla för ögonen innan det läskiga händer.

4. Vem ringde dig och med ringde du senast? Kim. Max.

5. Vem sms:ade dig och vem sms:ade du senast? Tomi. Martina.

6. När träffade du dina föräldrar senast? Pappa träffade jag på annandagen och mamma träffade jag den 30 december.

7. När vaknade du idag? Vid halv tio, tror jag.

8. Vem fick dig att skratta riktigt högt senast? Min kompis, när han jämförde mina benryck med en sovande hund som drömmer om att springa.

9. Vem är bäst på att peppa dig när det blåser motvind? Mamma, pappa och Kim.

10. Vad var det senaste mailet du skickade om? Ett mail till en tjej i min redaktion om nästa nummer av tidningen.

11. Havet eller bassäng? Bassäng! En gång simmare, alltid simmare.

12. Vem är den roligaste människan du känner? Jag hade velat säga Alex.

13. Vad heter listan du lyssnade på senast på spotify? Spring för livet, gottegris! på gymmet förut.

14. Vad spenderar du helst pengar på? Helst på resor, men mest på alkohol och kläder.

15. Kan du byta olja på bilen? Nej, men jag kan fixa någon som byter oljan åt mig...

Konsten att älska livet

Jag älskar att leva som jag gör! Med för mycket roligt att göra så att det inte går att prioritera bort någonting, med för många underbara människor att träffa att det inte går att släppa taget om någon och med ett för stort leende på läpparna för att en dag vakna upp och bara skita i allt.

Med det sagt vill jag dock säga att jag också till och från vill dra täcket över huvudet och försvinna. Bara en liten stund.

Det är därför dagar som idag är så fruktansvärt viktiga för mig.
Dagar då jag struntar i det schema jag gjort upp för dagen och istället stannar i sängen hela dagen. Äter frukost i sängen, pluggar lite, tittar lite på Nile City och pratar lite i telefon. Det är dessa dagar som gör att jag faktiskt inte drar täcker över huvudet och låtsas att jag försvinner från världen. Det är dagar som dessa som ger mig ny energi för att klara mitt annars späckade schema.

Sen att jag ändå är jag och gick till gymmet vid fem och nu sitter och väntar på Kim är en annan femma...

I may be bad, but I'm perfectly good at it!


Jag hade riktigt kul igår. Idag gick det snett. Ikväll ska jag ta det lugnt.

Det där med hybris

Jag har alltid haft lätt för att drabbas av hybris. Jag klarar något som jag tycker verkar omöjligt och sen tror jag att jag är ostoppbar. Men på senaste tiden har det eskalerat till något som jag inte kan sätta ord på. För att problem har liksom blivit en del av min vardag och jag lyckas alltid lösa dem. Like a BAWS, som mina skägg kallar det.

Och ikväll, när jag sitter med dagen bakom mig, där jag löst problem och mått som en kung så kan jag inte låta bli att tro att jag förmodligen skulle kunna styra världen om jag ville. Det är nivån på min hybris.


Den med storhetsvansinne.

I'm on the right track baby, I was born this way!

Jag hade en sådan fruktansvärt bra morgon och förmiddag. Jag vaknade efter för lite sömn, glad som få och fortsatte sedan till gymmet för att ta sönder mina armar. Efter det hade jag ett möte med nöjesmästaren på Kåren och styrde. Alltså, jag löste det som egentligen inte gick att lösa med våran gasque som vi ska ha i början av februari. Då fick jag hybris och gick hem.

Linn kom vid ett och vi prövade våra asaballa gasquekläder som kom idag och sen fortsatte dagen halvkul. Jag har suttit i möte sedan halv tre tills nu. Tre möten och ingen mat. Nu är jag helt slut i huvudet så därför tänker jag släppa allt och ge mig ut på bus istället. Det förtjänar jag!

Sömn och träning och bus och sånt

Jag gick mer eller mindre i sömnen till gymmet imorse. Vaknade till på springbandet och körde sedan ett mördarbenpass. Lunch i stan med Mangan och sen plugg och lite häng med Glennzor i skolan tills Kim kom och vi gick till Maxi. Nu ska jag plugga lite till, äta middag och sen ska jag ut på bus.

Man får faktiskt busa lite, trots att man har sjukt mycket plugg plus fyra möten imorgon. Det är ju ändå lillördag och jag har faktiskt sagt nej till flaskan ikväll.

JobbaTränaPluggaJobbaTränaPluggaJobbaTränaPlugga


Måndagen kom och vardagen tog fart igen. Precis som att jag aldrig varit ledig, precis som att jag tryckte på paus den tjugoandra december och idag tryckte på play, precis som att de senaste veckorna inte ens existerat. Precis som jag ville.

Idag var första dagen i skolan detta året. Idag fick jag veta att jag ska läsa 17 böcker på en månad. Och då menar jag inte små saker, då menar jag tung skit, som bland andra Dostojevskijs Brott och straff och Flauberts Madame Bovary. BAAAAM, menade min 70åriga föreläsare när han la fram listan med datum för inläsningen.

Annars blev jag inringd till jobbet precis när jag tänkte skutta till gymmet och fick jobba över, plus att min chef bet mig i midjan. Så nu har jag nog rabies.

Och där drog min granne ner persiennerna och jag förlorade. Ännu en gång.

We are all born superstars!




En lördag som blev söndag och sånt man kan göra under den tiden.

Efter förra inlägget attackringde jag min mamma och bror, som inte var lika pigga på att prata som jag, så efter en stund fick jag ge upp det försöket. Tur som jag hade så gick min granne precis förbi nedanför fönstret, så vi stod som Romeo och Julia i balkongscenen i någon timme och pratade om ingenting alls innan vi bestämde oss för att trotsa mina nässelutslag och se en film tillsammans. Sen tokdäckade jag och vaknade till ett samtal från jobbet om att de ville ha in mig tre timmar tidigare. Det var fint.

För övrigt drog min andra granne precis ner persiennerna, vilket betyder att jag har förlorat. Igen.

Rödflammig och dan

Förkylningen byttes ut mot nässelutslag i mängder. Det blir så ibland.

Jag var precis nere i porten för att lämna en jacka till en kille som glömde den i lokalen på nyår och stötte då på Glennzor och Kimp. Det var första gången idag som jag pratade. Nu ska jag återgå till min sjukdom och mina Grey'savsnitt och tycka synd om mig själv. För att det är den enda jag kan göra nu när jag inte kan ge mig ut på äventyr under mörkermanteln.


För att kärlek övervinner allt(?)

Jag älskar att jag har så fantastiskt mycket roligt att se fram emot den här våren.

Jag älskar att ligga ihopknökad i min soffa med mina fyra favoritskägg och titta på en asaläskig film som gör att jag inte kan sova efteråt.

Jag älskar att sätta på mig mina högsta klackar och tvingas böja lite lätt på benen för att låsa dörren.

Jag älskar känslan när jag gå ut på nätterna att jag är busig och medveten om att livet är mitt och att ingen kan ta det ifrån mig om jag inte tillåter dem och att jag får göra vad jag vill utan att något säger att det räcker och att natten liksom skyddar mig från allt annat och att jag är jag.

Jag älskar att dra in ett djupt andetag av den stundande våren.

Jag älskar när jag får vakna av solen och inte väckarklockan.

Jag älskar att det var ännu lättare att hitta sex saker som jag älskar.

För att ibland måste man få vädra ut det som är mindre bra också

Jag hatar att jag inatt kände mig för trött för att mysa med några av mina skägg.

Jag hatar när min granne drar ner persiennerna innan jag har hunnit gå och lägga mig, för att det känns som att han har vunnit då.


Jag hatar att jag ibland vill att dagen ska ta slut trots att jag precis har vaknat.

Jag hatar att det tagit mig så lång tid, som tills inatt, för mig att torka bort fotavtrycken på väggen. Ännu mer hatar jag att de, trots att jag skrubbar, ändå inte försvinner helt.

Jag hatar när nagellacket flagnar på ett finger efter bara en dag.

Jag hatar att jag hittar sex jättelöjliga saker som jag hatar utan att riktigt behöva tänka efter.

Trötter

De senaste dagarna har jag sprungit på möten och utbildningar för kårstyrelsen mest hela tiden. Och när jag inte roat mig med det har jag sovit. Jag tror att jag har sovit i nästan 24 timmar de två senaste dygnen och nu ligger jag i soffan likt en klubbad säl och längtar efter sängen.

Så god natt på dig.

Jag hade ett riktigt bra nyår!

Jag...
...lagade trerättersmiddag till 25 personer tillsammans med två andra.
...skålade i champagne.
...busade hemma hos en vän med en annan vän.
...tappade en 150kronorstårta i golvet.

...skålade in det nya året på volleybollplanen utanför mig.
...blev överröst av kärlek från mina fina skägg.
...dansade sönder fötterna i lokalen.

...blev använd som rockring på dansgolvet och fick blåmärken på benen och ömmande revben som souvenir (men det var värt det!).
...busade med mina vänner ännu mer.
...gick hem och spydde.

Två dagar in på det nya året

Igår hade jag massa skägg här. Fem stycken var dem som myste ner sig i soffan med mig och Karro. Vi åt pizza och tittade på film. När alla hade gått hem till sig kom ännu ett skägg på besök. Vi tittade på film och pratade om allt och ingenting. Sen gick jag och la mig.

Imorse vaknade jag till blå himmel och sol, men valde att krypa ner igen och stannade kvar i sängen till tre på eftermiddagen. Då fick jag eld i baken och attackstädade hela lägenheten som var kaos efter nyårsafton. Av bara farten fick fönstren sig en putsning också. Resten av eftermiddagen och kvällen gick till att äta, skratta och mysa med Kim och Karro.

Nytt år, nya sängkläder och nya funderingar

Jag inledde året med bakfyllan från helvetet. Som idag avlöstes av en brutal förkylning och förvirring. Det är inte lätt när det är svårt. Resten av året kan ju bara bli bättre?!


RSS 2.0