Påskhelgen
Efter en hård natt på diverse klubbar med massa bubblor och tre timmars sömn åkte vi igår på studibesök i Kista. Tittade på människor och åt grisig thaimat. Det var en upplevelse!
Idag har vi gjort påskdagen hos Farmor och åkt tunnelbana. Nu, väl hemma hos min kära mor, är det dags för mig och mitt påskägg att maxa ljudet i hörlurarna för att ta tag i det jobb som fått ligga på väntlistan medan tentorna skrevs förra veckan.
Peppar en kväll med mina long lost gals!
Fem år sedan.
Stockholm är nice!
Medans alla andra ligger bakfulla eller är ute i backen på någon bättre skidort valde jag att göra morgon med en längre PW runt Djurgården och äta långfrukost framför Glee.
Om ett tag ska jag iväg och träffa min fader i solen och dricka kaffe. Ikväll är det jag och mina stockholmsgals som gör stan osäker. Det ska bli kul!
Labil
Idag har jag fjärilar i magen och är löjligt pepp på livet. Samtidigt hatar jag alla jäkelungar i Halmstad som fyller mitt facebook-flöde om hur rolig kvällen kommer att bli och min förbannade hemtenta som ska in innan 24.00.
Stockholm
Efter en resa i sann SJ-anda, med förseningar på grund av banarbete, pinnar på spåret och getter som sjunger med till årets vinnare av melodifestivalen, du vet vad jag menar. Hela resan vad jag ackompanjerad av en herre som tillbringade den nästan fyra timmar långa resan mellan Göteborg och Stockholm med att glo på mig och le snuskigt, kom jag äntligen fram till huvudstaden.
Möttes av mammas laxpasta och en rån undertecknat ICA. Slutsats: handla alltid mat i mindre städer, det blir billigare så.
Nu är första dagen på praktiken avklarad och jag gör mig redo för att kötta hemtenta.
Vila? Aldrig hört talas om!
Ser lite charmigt gråtfärdig ut och typ fem år yngre. Stockholmsluften gör mig gott!
Insomnia deluxe
Drack två koppar kaffe mellan klockan 18-19 idag. Jag måste erkänna att det inte var ett av mina smartare drag. Nu ligger jag sömnlös och försöker komma på vad jag glömt packa ner samt bokar lite över hur jag ska hinna med allt innan tåget går imorgon. Fruktansvärt dålig kombination med andra ord.
Klockan ringer sex imorgon och sen är det full rulle fram tills klockan två när tåget rullar ut från stationen i mitt fina lilla Halmstad.
Jag avslutar mitt lagom tråkiga inlägg med en bild på mig just nu:
Imorgon tar jag mig an Stockholm!
Peppar klättring ikväll!
Jag har bullat upp kuddarna i hörnet av soffan, öppnat fönstret på vid gavel och tagit fram täcket. Med datorn på magen plöjer jag igenom allt som måste tas tag i inför den nya veckan.
I pauserna har jag uppdaterat min dator till en enda stor inspirationskälla. Ny bakgrundsbild och ny startsida som träningspeppar mig, dashboarden är fylld med framtidslängtan, med allt från en nedräkning inför examen till en bricka som visar vädret i Fort Myers. Tillsammans med min telefon har jag nu svårt för att inte bli peppad på livet när jag ser mig om i min digitala värld.
Nu ska jag laga amerikanska pannkakor till lunch och titta på ett avsnitt till av den löjligt tjejiga serien Gossip Girl innan plugget får min uppmärksamhet igen.
Och förresten, faktumet att du hittar mig på klätterväggen ikväll igen kan vara en ganska stor bidragande faktor till dagens oklara glädje.
Det är en sådan dag idag
Jag har legat i Maxs soffa sen klockan ett idag. Köttat Gossip Girl avsnitt och ätit ostbågar. Vid sex åkte vi ut till Tjotahejti och köpte sushi för att sedan fortsätta med Gossip Girl-maran. Nu är jag nyhemkommen, ska strax fixa disken och sen ta mig an soffan.
Max är en sådan vän som alla borde ha. Han säger aldrig att han tycker synd om dig när du är nere eller har problem, han säger "Vad kan jag göra för att fixa det?" och sen hjälper han dig, med allt från att köra dig till akuten mitt i natten till att laga din trasiga iPhoneskärm så att du slipper betala 1500 kronor till någon oskön telefonaffär. Alla borde ha en Max!
Jag och Max för två år sedan.Temat vad Bad Taste, han ser alltså inte ut så för jämnan (så mycket rättvisa kan jag ge honom).
Jag är körd!
Är du drömtydare?
Jag drömmer löjligt mycket nuförtiden, sådana drömmar som är så verkliga att det tar några sekunder när man väl vaknat innan man kan skilja på drömmen och verkligheten. Drömmarna är tydliga och jag minns till och med känslan jag haft i de olika drömmarna.
I måndags drömde jag att jag och en kille var ute och åkte på någon rodelliknande sak, han hade klippt av sig håret och jag kunde inte sluta peta på hans toppar. Till saken hör att personen i fråga aldrig, någonsin, kommer klippa av sig kalufsen.
I tisdags drömde jag om en annan kille, han hade fått cancer, men berättade det inte för någon annan än mig.
I onsdags drömde jag att Jonas Gardell dog. Jag grät mig igenom hela drömmen, jäklar i min lilla låda vad jag grät, men inte direkt för att Gardell hade dött, mer för att jag tyckte så fruktansvärt synd om Mark Levengood som stod och såg vemodig ut.
Igår drömde jag att jag pratade med en kille, vi försökte röra vid varandras ansikten, men det var som glas mellan oss, vi kunde liksom inte nå, trots att vi stod precis mittemot varandra.
Så, nu vet du vad jag har drömt den gångna veckan. Kul för dig!
I drömmen försökte jag visa Levengood den här bilden, för att trösta honom lite.
Som Pippi Långstrump, fast utan strumporna. Jag gillar inte strumpor.
Gick in i en oklar vägg av endorfiner när jag klev in genom dörren, detta trots att kortläsaren sa "Medjes ej!" på Maxi fem minuter tidigare. Dansade till Backstreet Boys i duschen och sjöng med i partierna med hög tonart, bara för att påminna grannarna om att jag fortfarande bor kvar.
Nu tänkte jag precis värma en matlåda, men kom på att det är tråkigt att äta själv, så jag tar med den och dansar bort till Max istället, där tänker jag göra kväll med ett avsnitt av New Girl. Plugget får vänta tills senare ikväll.
Jag har döpt bilden till "Starkast i världen", för jag är typ starkast i världen nuförtiden, men jag gillar inte att visa det, folk har ju fått komplex för mindre.Trendsättarn'
Min kropp är ond på mig, jag har haft ett utslag på bröstet och upp mot halsen över en vecka nu. Det spelar ingen roll hur många piller jag trycker i mig, det ger inte med sig. Så nu går jag runt och ser ut som att jag är 14 år med ett acneutbrott på bröstet. Jag kanske kan tatuera in en ACNE-logga och kalla det för fashion istället, skapa en trend. Om några månader kommer alla vilja ha acneliknande utslag på bröstet och de som inte får det kommer måla dit passa prickar, bara för att passa in liksom.
Trendig minMed magkatarrattacken från helvetet rapporterar jag denna torsdagsförmiddag
Jag köpte precis den dyraste tågbiljetten i världshistorian. Bäst för Stockholm att det levererar de kommande sex veckorna!
Nu ska jag möta upp Ashley för en pluggdate. Ikväll är det träning och mys med Max som står på schemat. Förutsatt att jag får mer gjort idag än igår.
Uppdatering: vindruvorna är slut
Att plugga hemma
Vakna.
Somna om.
Vakna.
Prata med lillebror i telefon.
Äta frukost.
Lägga fram böckerna snyggt på soffbordet.
Städa undan frukosten.
Omsorgsfullt välja pluggmusik.
Flytta runt böckerna lite.
Läsa några sidor.
Kolla mailen.
Inse att ett mail måste följas upp på direkten och att en scanner behövs.
Gå till Kåren för att snylta på skrivare och scanner.
Gå inom Maxi på vägen hem för att köpa vindruvor som kan motviera mig till att plugga.
Komma hem.
Byta om (viktigt med rätt plugg-outfit).
Läsa några sidor i en annan bok (omväxling förnöjer).
Göra lunch.
Pausa för att äta lunch (man ska inte blanda mat och plugg, det ökar stressnivån).
Kolla mailen igen.
Öppna två av böckerna samtidigt (effektivitet).
Komma på att jag borde blogga om hur det är att plugga hemifrån.
Imorgon pluggar jag på annan plats. Stay tuned!
Mitt liv har rasat samman!
Jag hade en plan, jag hade en väl utstuderad plan.
Jag skulle åka till USA i höst, träffa Tiger Woods och gifta mig med honom. Under vårt giftermål skulle jag trycka ut en unge. Efter en tid skulle han vara otrogen och jag skulle begära skilsmässa. Jag skulle få vårdnaden om ungen och massa cash som jag kunde leva gott på under resten av mitt liv. Efter att skilsmässan gått igenom skulle mitt förhållande med Johnny Depp bli offentligt, vi skulle flytta in i en toklyxig villa på en varm plats med ungen som Johnny egentligen var pappa till eftersom att jag också varit otrogen under mitt giftermål, men det skulle aldrig komma fram (hudfärgen på ungen skulle jag lätt bortförklara för Tiger med mina oskyldiga blåa ögon).
Det skulle vara ett bra liv.
Men så går fanskapet till golfproffs och skaffar tjej och förstör mina planer. Skit är vad det är! Nu måste jag ju göra en ny livsplan.
Drunknar lite
Jag är helt slut i huvudet och sitter nu i högskolans kallaste rum och försöker värma mina fingrar. Jag har varit igång sedan klockan sex imorse och än är det inte över. Om 45 minuter ger jag mig in i dagens sista möte, och det ryktas om att det kommer att bli långt. Mina ögonlock gillar inte det.
Två muggar kaffe och en red bull... Några timmar till ska jag nog orka.
Mon day
Måndagar är ingenting dåligt!
Det krävs inte mycket mer än lite fysisk aktivitet för att göra mig glad igen!
Jag duschar fortfarande i endofiner efter en timme på klätterväggen tillsammans med Paulina och Tina. Jag klarade tre spår och kom en ganska bra bit på ett fjärde, men sedan tog det stopp. Lite surt, men jag tar det nästa vecka!
Nu skakar mina underarmar och händerna är ömma, men satan vad värt det var!
Husarrest tills boken är utläst
Det bidde en restlunch med lite knäcke, ost, gurk- och paprikastänger och päron. Idag tackar jag Paulina för att hon öste ner så mycket mat i korgen i fredags trots att vi gick bredvid och frågade vem som skulle trycka i sig allt det där.
Nu skulle jag ge mycket för att lägga undan pluggböckerna, ta en PW ner till stan för att snylta en kaffe på gamla jobbet. Men, jag har på tok för mycket plugg för att med gott samvete göra slag i saken. Istället får jag nöja mig med ett glas avslagen påskmust och motivera mig själv med tanken på att vi ska klättra klättervägg ikväll.
Kaffe! Kaffe! Kaffe! Och Tomi. I somras. Goa tider!Lördagskvällen
Jag tappade telefonen i golvet igår när jag skulle ta ut den ur fodralet. I ett och ett halv år har jag kunnat skryta med att ha tappat telefonen i golvet med jämna mellanrum utan att något hänt... Igår tog min skrytperiod slut.
Du vet när det under en kort period har hänt massa saker som har negativ effekt på måendet, men man har lyckats trycka undan det och vara ganska glad ändå, så händer något litet, egentligen betydelselöst, som att ens telefon ramlar i golvet, men det känns som att hela världen liksom rasar samman? Så reagerade jag igår.
Efter en ilsken fosterställningstimme i soffan bredvid Kim och Paulina, ett samtal med mamma och några tårar i smyg kände jag att det inte var värt att vara vaken längre och gick demonstrativt och stökade till sängen innan jag surt mötte upp John Blund.
Nu ligger han bredvid mig och skrattar hånfullt varje gång ett sms kommer och jag får trixa mig igenom alla bokstäver för att se vad som står, samtidigt som jag försöker få lite pluggro i mitt hus som idag låter som en byggarbetsplats...Puss och kram,
Fröken Negativ
Pepp och mat
Dog träningsdöden på passet igår, men grymma var vi. Efter träningen mötte vi upp Kim på Maxi, köpte massa plockmat och gick hem till mig för middag och soffhäng. Mycket mer hårresande blev inte fredagen, men så får det vara när man går på medicin.
Idag är det plugg, PW och tårta som gäller. Ikväll kanske ett glas rött...
Fick detta av Tina igår, en instruktör och vän från gymmet, bättre pepp får man leta efter:
Fredagsgörat
Bus med rödvin igår kväll. Fixande idag; tvätta, städa, plugga och fixa med lägenhetskontraktet.
Om en timme är det dags för vårt första X-fit-pass och nu laddar jag med lite kolhydrater och en hemmagjord proteinsmoothie. Ni kan kalla mig Fitness.
Igår mellan passen på gymmet
Paulina: Var det där Ashley?
Jag: Nej, det där var Linn.
Paulina: Och hur var det du kände Linn?
Jag: Hon var straffmästare i min stab.
Paulina: Jaha. Alltså, jag förstår inte hur jag inte kan ha koll på vem som är vän. Du har ju inte så många kompisar liksom.
Hon är ärlig, den där Paulina.
Det blir inte mycket roligare just nu
Ikväll ska jag på gasque i en lila overall. Jag ska äta mat och dricka vatten, sen ska jag hem och lägga mig. Så går det när kroppen ens inte vill hänga med i svängarna, men det kanske är en erfarenhet det också, att gasqua nykter.
Inget mående och inget kännande, det är bäst så
Jag tänker inte skriva att jag tror att jag är tillbaka på banan, eller att jag väljer att må bra eller någon annan positiv skit, för det bakslår och rätt som det är ligger du inlagd på sjukhuset tillsammans med en tant som säger hej varje gång hon andas ut, en annan tant som tittar misstänksamt på folk och en tredje som springer in och ut ur sjukhussalen som om det brann i baken på henne.
Nej, jag varken mår eller känner, så är det och nu kan inte Karma-fanskapet inte straffa mig för någonting, eftersom att jag inte hävdar någonting.
Punkt.
But you only know you've been high when you're feeling low
Efter tre dagar med totalt mörker och depp väljer jag att gå över till den ljusa sidan igen. Jag inleder med färska jordgubbar till frukost och fortsätter dagen med människor som får mig att skratta och en att-göra-punkt som får det att pirra i magen av glädje.
Träning får dock vänta till imorgon, min kropp är inte helt redo för att ta steget in i ljuset igen.
Hell, I'm not gonna be an optimist about this!
Idag är inte livet alls så roligt som det var typ här:
Eller här:
Eller här:
Sugardag
En liten kroppslig kollaps i torsdagskväll gjorde att jag tvingat ställa in träningen resten av helgen, det suger. Det tvingade mig också att ställa in gårdagens kvällsplaner, det suger också.
Nytt är bra!
Igår fick jag en maniskt behov av att förnya och eftersom att jag klippte av mig håret redan i höstas så fick jag låta utseendet vila. Istället gick jag ner på stan och köpte nya sängklader som jag egentligen inte har råd med. I mitt huvud menade jag att detta kommer att göra livet lite lättare. Materiell förändring.
Nu ska jag bränna halsen genom att göta botten upp på kaffet och sedan bort till gymmet för spinning och CX med Tina.
God morgon då.
Attacktisdag - det handlar om att prioritera: framtid eller sömn?
Jag har redan hunnit med ett spinningpass, ett Abs & Ass-pass, korrläsning av tidningen och att dra i mig en proteinshake. Och klockan är bara halv nio. Du kan kalla mig effektiv!
Nu ska jag slänga mig in i duschen, attackplugga lite och sedan bort till högskolan för föreläsning. I eftermiddag kommer jag att finnas på Kårens arbetsmaknadsdag där jag ska cirkulera med min fina kårbricka på bröstet. Någonstans där emellan ska jag hinna fixa det sista på materialet till Lokaltidningen. Ikväll tar jag ledigt; ett glas vin och mat på After KAD:en på Kårpuben. Det är sådant man får unna sig ibland.
Sometimes good things fall apart so that better things can fall into place
En fredag i staden där alla känner apan men apan känner ingen
Igår inledde vi kvällen som på den gamla goda tiden, med mig, Mangan, Kim och Mangans tokstarka drinkar. Sen ramlade resten av folket in och inom två timmar fann jag mig själv mitt i korvgrytan omgiven av sju brunstiga män. Efter att ha kryssat mellan Mårtenssons, Morfars och Donken kirrade jag hemsläp och tog en taxi hem. En annan fredag i Halmstad.
Asastarka drinkar!
Mitt hemsläp imorse när jag vaknade. När jag inte kallar honom för Hemsläpet brukar jag använda namnet Kim.LÖRDAG!!! WHOOP WHOOP!!!
Eftersom att HFAB älskar att jävlas fick jag bara ta del av en ynka timma av min tvättid, vilket resulterade i en abnorm prioriteringsångest och nu en lägenhet klädd i blöt tvätt.
Förutom tvättkrigat har jag storstädat, planerat veckohandlingen imorgon, låtit mamma få veta vilken hybrisdotter hon har, pluggat med min distanspluggkamrat, ojat mig över mina mörka ringar som växer sig allt större under ögonen på mig, jobbat lite med artiklarna som ska in till tidningen nästa vecka och tvättat håret. Sjukt händelserik dag med andra ord.
Opepp till odepp
Det var inget jättedrag i humanioras monter igår, istället passade jag på att hänga med en vän som jag inte träffat sen förra våren och mäta mitt kroppsfett hos biomedcinarna. Något skulle man ju roa sig med under de fyra timmarna som mässan pågick.
Till lunch råkade jag få i mig en abnorm dos av depp, en depp som inte ens ett pass på gymmet kunde bota. Väl hemma planerade jag att genomföra min standarddeppritual; gömma telefonen under kudden, sätta på TVn och musik på datorn och sedan skriva så att fingrarna blöder.
Den gubben gick inte.
Kim ringde och lyckades få mig med till Wild West för middag. Ett glas rött, god mat och sex roliga vänner var vad som behövdes för att mota bort torsdagsdeppen. Väl hemma somnade jag proppmätt och glad.
