Kräftskiva på ingång
Jag har på känn att min andra halva är på ingång till Svedala. Det känns i hela kroppen, lugnet och tryggheten av att bli hel igen börjar sprida sig i kroppen. Det är häftigt hur man kan känna på sig att ens bästa vän börjar närma sig, där kan man snacka om tvillingsjälar. Det är alltså inte så att hon med versaler skrivit på min facebooksida att hon kommer hem på måndag, inte alls.
Ska titta lite på TV och sen sova...
Bra samtal
Jag: Hej.
Han: Hej, jag kan inte prata. jag står på golfbanan.
Jag: Okej, varför ringde du då?
Förresten åt jag vispgrädde till lunch. Inget annat, bara grädde, om du undrade...
Han: Hej, jag kan inte prata. jag står på golfbanan.
Jag: Okej, varför ringde du då?
Förresten åt jag vispgrädde till lunch. Inget annat, bara grädde, om du undrade...
This is my shame, my friend
Det är pinsamt, fiaskot i eurovision.
Anna Bergendahl?!
Det var ju bra röstat - tack för den Sverige!
Vad är nästa steg, SD i riksdagen?
Jo, man får jämföra melodifestivalen med riksdagsvalet när man håller schlager så varmt i hjärtat som jag.
Anna Bergendahl?!
Det var ju bra röstat - tack för den Sverige!
Vad är nästa steg, SD i riksdagen?
Jo, man får jämföra melodifestivalen med riksdagsvalet när man håller schlager så varmt i hjärtat som jag.
Längesen
Nu är jag sen! Jag ska träffa min vän om tjugo minuter, men sitter och låter fingrarna spy klart. Jag är i ett skrivarmoment. Det är inte varje dag, inte nuförtiden i alla fall. Vi ses!
Jag pluggar körkortsteori, tror du att jag kommer klara det?
Depp
Hej, kom och hjälp mig!
Jag är bottenlös. Jag överdriver inte när jag säger det; jag är(!) bottenlös. Det spelar ingen roll hur mycket mat jag sätter i mig, hur proppmätt jag än blir efter lunchen, en knapp timme senare är jag alltid sugen igen.
För cirka två timmar sedan åt jag lunch. Den senaste timmen har jag satt i mig ett paket russin, två pennor, fyra naglar och har nu satt mitt sikte på tangentbordet...
Kanske det beror på min omättliga rastlöshet eller kanske bara det faktum att jag tränar mer än jag äter för, i vilket fall så är botten borta och magen konstant hungrig efter mer, mer och ännu mer.
För cirka två timmar sedan åt jag lunch. Den senaste timmen har jag satt i mig ett paket russin, två pennor, fyra naglar och har nu satt mitt sikte på tangentbordet...
Kanske det beror på min omättliga rastlöshet eller kanske bara det faktum att jag tränar mer än jag äter för, i vilket fall så är botten borta och magen konstant hungrig efter mer, mer och ännu mer.
.
Att se någon man verkligen bryr sig om vara ledsen
gör ibland mer ont än att få sitt eget hjärta krossat.
gör ibland mer ont än att få sitt eget hjärta krossat.
Den sommaren
Trodde du ja, att sommaren var här för att stanna... Tji fick du!
På promenad genom stan, shalalalalalalala
Klockan var strax efter tolv när jag vandrade hem genom den underbara försommarnatten. Stockholm är vackert, men i sommarnatten måste jag nog säga att jag älskar det som mest. Jag vet inte om det har att göra med den ljumma luften, de glada människorna eller ljuset, men vackert som tusan är det i alla fall.
Först när jag passerade kungsträdgården la jag märke till alla uppklädda människor som korsade gatorna. Min hjärna började jobba, vad sjutton gjorde alla människor ute och varför såg de ut som om det var kalas? Efter mycket tänk och få slutsatser kom jag på det; det var ju lördag! Det är illa när dagarna har flutit ihop så pass mycket att vardag och helg knappt går att skilja. Jag antar att det blir så när man jobbar knasiga dagar och är ledig ännu knasigare dagar.
Idag är jag ledig, precis som alla andra dödliga. Den ledigheten ska förmodligen spenderas med farmor och sedan en och annan vän.
Först när jag passerade kungsträdgården la jag märke till alla uppklädda människor som korsade gatorna. Min hjärna började jobba, vad sjutton gjorde alla människor ute och varför såg de ut som om det var kalas? Efter mycket tänk och få slutsatser kom jag på det; det var ju lördag! Det är illa när dagarna har flutit ihop så pass mycket att vardag och helg knappt går att skilja. Jag antar att det blir så när man jobbar knasiga dagar och är ledig ännu knasigare dagar.
Idag är jag ledig, precis som alla andra dödliga. Den ledigheten ska förmodligen spenderas med farmor och sedan en och annan vän.
Berättelsen om min första gång
Ett av mina absoluta favoritord är abnormt. Ett sådant simpelt ord i sådana stora bokstäver.
Jag kommer ihåg första gången jag hörde någon säga abnormt. Jag gick i tredje ring på gymnasiet och satt i kapprummet. Vännen som verbaliserade ordet var då en ny vän. Jag fann honom ofantligt rolig och gjorde mig alltid beredd att skratta så fort han öppnade munnen. Så sa han det, ordet, och jag blev stum. Vad i hela fridens namn betyder det där, var det enda jag kunde tänka. Så fort jag kom hem googlade jag ordet, då föll jag pladask.
Jag vill tacka honom. Han fick mig att tala på ett sätt som jag inte visste var möjligt. Tack!
Jag kommer ihåg första gången jag hörde någon säga abnormt. Jag gick i tredje ring på gymnasiet och satt i kapprummet. Vännen som verbaliserade ordet var då en ny vän. Jag fann honom ofantligt rolig och gjorde mig alltid beredd att skratta så fort han öppnade munnen. Så sa han det, ordet, och jag blev stum. Vad i hela fridens namn betyder det där, var det enda jag kunde tänka. Så fort jag kom hem googlade jag ordet, då föll jag pladask.
Jag vill tacka honom. Han fick mig att tala på ett sätt som jag inte visste var möjligt. Tack!
Konstaterande på kvällskvisten
Det var något som gick galet när man konstruerade hissen på Sacred Heart. Den går så förbannat långsamt att man hinner med allt från att genomföra ett mindre samlag till att genom en mindre föreläsning få en människa att finna livslusten på nytt. Jag hoppas att skaparna bakom Grey's Anatomy tar tag i detta, man måste ju tillslut bli vanvettig om man åker hiss så länge.
Tack för mig och god natt.
Tack för mig och god natt.
Jag är körd!
Här kommer sommaren, allt får liv igen
Det har varit en fantastisk dag. Vilket väder! Det är som om Vädergudarna tröttnade på vårt gnäll om våren som aldrig kom att de slängde sommaren på oss direkt.
Idag har jag varit ledig och därför passat på att sitta på en uteservering i några timmar för att äta lunch och njuta av att vara barbent, äntligen!
Om en halvtimme ska jag traska till badet och dela med mig av min ljuva stämma till mina kära klubbkamrater och deras familjer då jag är speaker udner kvällens vårmästerskap.
Nu ska jag avsluta mitt tråkiga jag-mår-bra-det-är-bra-väder-och-här-är-info-som-ni-ger-blanka-fan-i-inlägg. Hepåre!
Idag har jag varit ledig och därför passat på att sitta på en uteservering i några timmar för att äta lunch och njuta av att vara barbent, äntligen!
Om en halvtimme ska jag traska till badet och dela med mig av min ljuva stämma till mina kära klubbkamrater och deras familjer då jag är speaker udner kvällens vårmästerskap.
Nu ska jag avsluta mitt tråkiga jag-mår-bra-det-är-bra-väder-och-här-är-info-som-ni-ger-blanka-fan-i-inlägg. Hepåre!
En blå, blå himmel
Igår var jag för första gången i mitt liv kroppsmålad. Blå, precis som Robinson-Robban!
Jag spenderade cirka tjugo minuter med att skrubba min blåakropp när jag kom hem i natt, ytterligare tjugo minuter nu på morgonen och jag är fortfarande blå. Visserligen inte blåblå, mer blåmärkesblå. Som om jag åkt på ett riktigt kok stryk!
Jag spenderade cirka tjugo minuter med att skrubba min blåakropp när jag kom hem i natt, ytterligare tjugo minuter nu på morgonen och jag är fortfarande blå. Visserligen inte blåblå, mer blåmärkesblå. Som om jag åkt på ett riktigt kok stryk!
Jag ger studenttiderna ett andra försök... Eller något.
Idag ska jag på, vad jag förmodar blir, den sista skivan i mitt liv.
Temat är Noaks Ark och jag ska klä ut mig till smurfan.
Temat är Noaks Ark och jag ska klä ut mig till smurfan.
Slutet gott
Tre sekunder var allt som krävdes för att få mig att ångra allt för mycket de två senaste åren. Tre sekunder var allt som behövdes för att få mig att se över mina prioriteringar i livet.
Det är svårt att tänka klart när någon nära är nära slutet, även om det är väntat. De känslorna som väller upp inom en är oumbärliga, det enda man vill göra är att gömma sig under täcket och låtsas som att det inte är sant, som om det bara är en mardröm.
Min mobil la av. I tre sekunder trodde jag att det var över, men sedan vaknade han till liv igen och jag kunde andas ut. Det var ett falskt larm. Det är inte dags än.
Det är svårt att tänka klart när någon nära är nära slutet, även om det är väntat. De känslorna som väller upp inom en är oumbärliga, det enda man vill göra är att gömma sig under täcket och låtsas som att det inte är sant, som om det bara är en mardröm.
Min mobil la av. I tre sekunder trodde jag att det var över, men sedan vaknade han till liv igen och jag kunde andas ut. Det var ett falskt larm. Det är inte dags än.
Kiss and tell
Nu har jag kommit till det stadiet i min sjukdom då jag saknar. Jag blir väldigt sentimental när jag är sjuk. Människor, saker och mat saknar jag. Jag saknar att vara ute i solen, mina vänner, brigadero, att ha en osnuvig näsa, pao de queijo, att dansa på bardisken, mina brasilianska vänner, farmor och mitt gamla gymnasium. Läs det utan att hämta andan...
Jag har nu tagit tag i en av mina sakna-punkter och bestämt att vi ska grilla i solen nästa helg. Jag och några människor, det ska bli superkul. Fast de där människorna vet inte om det än, men det är vad vi kallar för petitesser.
Jag har nu tagit tag i en av mina sakna-punkter och bestämt att vi ska grilla i solen nästa helg. Jag och några människor, det ska bli superkul. Fast de där människorna vet inte om det än, men det är vad vi kallar för petitesser.
Tråksjuka
Min uttråkning når inga gränser. Inte min huvudvärk heller för den delen. TVn har absolut ingenting att bjuda på idag och internet har tappat lite av sin glans. Det som skrämmer mig mest dock är att dagen ändå har gått. Klockan är fem och om fem, sex timmar kommer jag förmodligen att ligga och sova.
Tänk att man kan få tiden att flyga utan att egentligen göra någonting alls. Det är läskigt, för när tiden flyger så flyger livet samtidigt. Hur sjutton ska man kunna ta tillvara på tiden när den vägrar stå still om så bara för en liten millidelssekund?
Tänk att man kan få tiden att flyga utan att egentligen göra någonting alls. Det är läskigt, för när tiden flyger så flyger livet samtidigt. Hur sjutton ska man kunna ta tillvara på tiden när den vägrar stå still om så bara för en liten millidelssekund?
Sjukling - dag 3
Jag tittar på klockan och ser pengarna ticka iväg till någon annan. Det är andra dagen jag är hemma från jobbet idag och tredje dagen jag tvingas ligga inne. Solen skiner, smhi säger att det ska bli 18° och folk struttar runt utan jacka, men inte gör väl det mig någonting. Jag får ju ligga inne i sängen och mysa med mig själv framför värdelös dagTV, klaga finns inte ens på kartan. Så nu ska jag återgå till mina c-vitaminchockar.
Jag börjar bli deprimerad.
Jag börjar bli deprimerad.
Jag tittar på "Bäst of Dag-Otto"DVDn och skrattar
Jag är fortfarande trött på att vara förkyld
Han tittade på mig som om jag precis blivit dumpad, mannen i grillkiosken, som om veg.burgaren och den friterade potatisen var för att trösta mig, inte för att mätta. Han önskade mig en fantastisk kväll och gav mig en medlindande blink med högra ögat. Jag ville skrika! Jag ville förklara för honom att jag är sjuk, att det är därför jag går runt i mjukiskläder och glasögon och ser ut som ett vrak. Jag ville skrika att mina ögon inte alls rinner av sorg, utan att jag är förkyld. Men jag skrek inte, jag förklarade ingenting heller för den delen, jag sänkte bara mitt huvud och gick hem för att förtära min hamburgare.
Jag är trött på den här jäkla förkylningen nu!
Jag drog mig ut sängen för ett par timmar sedan för att gå till affären och köpa vad som behövs för att c-vitaminchocka kroppen och kunde inte låta bli att köpa godis för att trösta mig själv i min sjukdom.
Nu är jag åter i sängen med en mugg med soppa, tre glas med olika former av c-vitamin, lite smått illamående efter godiset jag proppade i mig för en kort stund sedan och redo att fortsätta bomba facebook med statusuppdateringar samtidigt som jag passar på att titta på skitserier på mtv.
Nu är jag åter i sängen med en mugg med soppa, tre glas med olika former av c-vitamin, lite smått illamående efter godiset jag proppade i mig för en kort stund sedan och redo att fortsätta bomba facebook med statusuppdateringar samtidigt som jag passar på att titta på skitserier på mtv.
Fakta
Jag tänker i snor.
Ineffektivt mående
Jag kan inte sova, så jag sitter vi skrivbordet och lyssnar avundsjukt på de djupa andetagen från min säng, vad skulle jag inte göra för att få vara i drömlandet nu? Min näsa är hel igenbommad och därav den uteblivna sömnen.
Snälla, låt mig bli frisk imorgon! Jag har inte tid med sånt här.
Snälla, låt mig bli frisk imorgon! Jag har inte tid med sånt här.
You don't always have to fuck her hard
En tsunami har jämnat ut stranden i Nice. Expressens löpsedel sa igår att de visste hur du kunde vinna på krisen i Grekland. Det känns tryggt, att kvällspressen vet hur man vinner på andras förlust och framför allt att de vet vad som är värt att prioritera.
Jag har idag snutit ut cirka tretton ton snor och dragit upp det dubbla i hjärnan. En konsekvens av min obefintliga självdiciplin när jag gav efter för nässprejsbehovet trots att jag lovat mig själv att sluta. Det är hårt det där med missbruk. Claes Malmberg skrattade när komikerna drev om hans knarkmissbruk i Roast på Berns i måndags. Det tycker jag var stort av honom.
Jag har idag snutit ut cirka tretton ton snor och dragit upp det dubbla i hjärnan. En konsekvens av min obefintliga självdiciplin när jag gav efter för nässprejsbehovet trots att jag lovat mig själv att sluta. Det är hårt det där med missbruk. Claes Malmberg skrattade när komikerna drev om hans knarkmissbruk i Roast på Berns i måndags. Det tycker jag var stort av honom.
Segt
Klockan åtta(!) ringde klockan. Jag gick upp, duschade, åt frukost och klädde på mig. Strax innan nio var jag redo för dagen. Så råkade jag kika i min almanacka och såg att jag börjar jobba först elva... Jaha, nu då?
Schlager är lycka i toner
Att bära en sorg
Det gör ont att bli lämnad. Det gör ännu ondare att accepetera att man är ensam.
Man begraver ansiktet i kudden, biter ihop käkarna så hårt man bara kan. Kroppen skakar, ögonen svider. Man vill skrika, det vill man verkligen, men man kan inte. Luften tar slut och man kunde inte bry sig mindre. Lungorna kämpar. Men allt man kan fokusera på är att kväva skriket. Ingen ska få veta hur ont det gör. Hur förbannat jävla ont det gör. Ingen.
Igår lämnade min väns MacBook henne. Nu tycker jag att vi håller en tyst minut och skänker henne en tanke.
Man begraver ansiktet i kudden, biter ihop käkarna så hårt man bara kan. Kroppen skakar, ögonen svider. Man vill skrika, det vill man verkligen, men man kan inte. Luften tar slut och man kunde inte bry sig mindre. Lungorna kämpar. Men allt man kan fokusera på är att kväva skriket. Ingen ska få veta hur ont det gör. Hur förbannat jävla ont det gör. Ingen.
Igår lämnade min väns MacBook henne. Nu tycker jag att vi håller en tyst minut och skänker henne en tanke.
Fråga
Och den där jäkla våren som man så gärna vill skriva att man njuter av, vart sjutton är den?
Ett begär
Jag är frustrerad som få! Det känns som om jag är fasttejpad med silvertejp, jag sliter och jag drar utan att komma någon vart. Jag ser mitt mål, det är inte långt ifrån mig, men jag kan inte ta mig dit, för jag sitter fast. Med silvertejp. Och min högsta önskan är att silvertejpen ska bytas ut mot sån där gul tejp, ni vet som man tejpar på fönster och sånt när man ska måla, sån tejp önskar jag att det var. För gul tejp kan till och med en sån som jag dra sönder. Men det spelar ingen roll vad jag önskar, jag sitter ju fast och drömmen om frihet blir allt mer avlägsen.
Så kan det kännas när man är sugen på glass och affären har stängt för dagen. Nu är jag i och för sig inte sugen på glass och affären är fortfarande öppen om ett sug skulle uppstå. Men i alla fall.
Så kan det kännas när man är sugen på glass och affären har stängt för dagen. Nu är jag i och för sig inte sugen på glass och affären är fortfarande öppen om ett sug skulle uppstå. Men i alla fall.
Så mycket var det med det bramåendet
Det är väl klart som korvspad att en sådan text baktänder och natten förvandlades ganska snabbt till ett mindre helvete (mina mått mätta). Jag trodde på fullaste allvar att min lungor skulle lämna min kropp. Och klumpig som jag är lyckades jag ha ut halva min hostmedicin.
Till råga på allt så tappade jag bort min matlust under nattens äventyr och försöker nu tvinga i mig lite flingor för att få energi som kan bära mig igenom förmiddagen.
Till råga på allt så tappade jag bort min matlust under nattens äventyr och försöker nu tvinga i mig lite flingor för att få energi som kan bära mig igenom förmiddagen.
En oklar glädje
Vilken dag! Hela mitt sinne ler, mitt humör är på topp och jag känner mig precis som en sådan där jobbig jäkel som älskar livet lite för mycket (du vet, de där som man gärna skulle vilja ge en snyting för att få dem att komma tillbaka till jorden).
Klockan tjugo i sex vaknar jag av mig själv imorse, pigg som aldrig förr trots att jag spenderat halva natten med att försöka hosta upp mina lungor, och efter det liksom bara flöt dagen på. Jobbet hade väl inget som var så där överdrivet penisresande att bjuda på, men timmarna flög ändå förbi på något mystiskt sätt. Kvällen var fantastisk och spenderades med drinkar och en vän som jag inte träffat på länge. Jag åt en trerättersmiddag och rullade sedan mätt och belåten hem för att skölja ner denna härliga dag med en kopp te.
Jag vet inte vad det är som ligger grund för min plötsliga glädje, om det är kombinationen av morfinhostmedicin, ipren, nässprej, halstabletter och c-vitaminöverdosen eller om det är för att jag känt mig ståtlig i mina klackar som jag struttat runt i idag. Det gör i och för sig detsamma.
God natt.
Klockan tjugo i sex vaknar jag av mig själv imorse, pigg som aldrig förr trots att jag spenderat halva natten med att försöka hosta upp mina lungor, och efter det liksom bara flöt dagen på. Jobbet hade väl inget som var så där överdrivet penisresande att bjuda på, men timmarna flög ändå förbi på något mystiskt sätt. Kvällen var fantastisk och spenderades med drinkar och en vän som jag inte träffat på länge. Jag åt en trerättersmiddag och rullade sedan mätt och belåten hem för att skölja ner denna härliga dag med en kopp te.
Jag vet inte vad det är som ligger grund för min plötsliga glädje, om det är kombinationen av morfinhostmedicin, ipren, nässprej, halstabletter och c-vitaminöverdosen eller om det är för att jag känt mig ståtlig i mina klackar som jag struttat runt i idag. Det gör i och för sig detsamma.
God natt.
Schtekos
Jag är totalt inspirationsbefriad idag. Det är synd. Jag läser min andra halvas blogg och roas åt hennes beskrivning av mina stekar dagar. Hon skriver om sitt hår och lyckas få ut en story av det, det kan inte jag idag.
Jag funderar på att skriva om att jag har glasögon på mig idag för ovanlighetens skull och beskriva hur irriterande det är att när man råkar se över kanterna så är allting suddigt, men jag känner inte för det. Det kommer inte komma ut någonting bra av det.
Jag skulle kunna skriva om att jag ska på bio ikväll, eller att jag precis åt ballerina med kladdkakesmak till förrätt, eller att jag är förkyld och har fått en sån där sexigt het röst, men ingenting känns bra. Du bryr dig väl inte om vad jag hade på näsroten idag? Varför skulle du bry dig om huruvida jag åt förrätt överhuvudtaget?
Jag ger upp och lämnar hoppet till morgondagen.
Jag funderar på att skriva om att jag har glasögon på mig idag för ovanlighetens skull och beskriva hur irriterande det är att när man råkar se över kanterna så är allting suddigt, men jag känner inte för det. Det kommer inte komma ut någonting bra av det.
Jag skulle kunna skriva om att jag ska på bio ikväll, eller att jag precis åt ballerina med kladdkakesmak till förrätt, eller att jag är förkyld och har fått en sån där sexigt het röst, men ingenting känns bra. Du bryr dig väl inte om vad jag hade på näsroten idag? Varför skulle du bry dig om huruvida jag åt förrätt överhuvudtaget?
Jag ger upp och lämnar hoppet till morgondagen.
Utmaning möter utmaning
Det känns som om det börjar bli dags att gå tillbaka till skolan när plocka ur diskmaskinen utan varken glasögon eller linser känns som en prestation värd en klapp på axeln.
Text
Det är något som inte står rätt till mellan dig och mig. Det känns som om vi glider ifrån varandra, som om smärtan har blivit för påtaglig och greppet börjar lossna. Jag sörjer, det vill jag att du ska veta, att det gör ont i mitt hjärta då det går upp för mig att vi kanske inte är menade. Vi kan inte fortsätta, det vet du om. Man kan inte krossa ett hjärta som redan är i tusen bitar. Så vi kanske bara ska lämna det här, när tårarna ännu inte bildar en flod och när kroppen fortfarande orkar stå.
Och jag kommer att sakna dig...
Och jag kommer att sakna dig...
Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt?
Rösta blått
Jag har spenderat dagen med att inte vara bakis på jobbet. Inte hemma heller för den delen. Jag är inte bakis över huvudtaget, även om det är svårt att tro eftersom jag låter som om jag hållit igång fyra dagar i rad ett decemberveckoslut i Berlin.
Min röst har tackat för sig och kvar sitter jag nu med ett läte som kan liknas med en förröken brommamamma som passerade sitt bäst före-datum för lite för många år sedan och dränker de sorgerna med en bag-in-box om dagen.
Nu ska jag kurera mig med abnorma mängder te med honung, Avatar* och en längtan efter blå kroppsmålning.
*Är det bara jag eller skriker det inte lite hybris om att döpa sin film till något som i egentlig mening betyder "Guds nedstigande på jorden"? Ja, om man ska lyssna till den indiska mytologin alltså.
Min röst har tackat för sig och kvar sitter jag nu med ett läte som kan liknas med en förröken brommamamma som passerade sitt bäst före-datum för lite för många år sedan och dränker de sorgerna med en bag-in-box om dagen.
Nu ska jag kurera mig med abnorma mängder te med honung, Avatar* och en längtan efter blå kroppsmålning.
*Är det bara jag eller skriker det inte lite hybris om att döpa sin film till något som i egentlig mening betyder "Guds nedstigande på jorden"? Ja, om man ska lyssna till den indiska mytologin alltså.
