Jag önskar att jag bodde med en sjuksköterska!
Landet är Österrike, staden är Bad Gastein och platsen är vårt hotellrum. Sen natt eller tidig morgon, det får du avgöra själv. Jag och Hanna var i alla fall sist in i rummet, som två ninjor hade vi smugit in, borstat tänderna och lagt oss i våra sängar. Det tog inte många minuter innan John Blund kom och hämtade oss.
Två timmar gick och jag vaknade med ett ryck. Illamående som Magnus Uggla när han sår Emilio kyssa Pernilla tar jag mig in på toaletten för att bota mitt illamående. Där sitter jag sedan på golvet och hulkar, gör allt i min makt för att släppa ut gårdagens middag, men inget händer. Så plötsligt lyckas jag hulka upp lite blod och hela jag fryser till is. Panikslagen går jag tillbaka till sängen och tänker igenom alla sjukhusserier jag någonsin sett.
Timmarna går och jag fortsätter mitt häng med liemannen. Klockan blir strax innan sju och jag hör hur Maria, i sängen mittemot, röra på sig och jag tar sats för att testa min lycka...
Jag: Maria, är du vaken?
Maria: Mmmm...
Jag: Du är ju snart utbildad sjuksyster...
Maria: Mmmm...
Jag: Kommer jag att dö?
Maria: Va?!
Jag: Ja, jag mådde illa förut, så jag in på toaletten och försökte spy, men det kom ingenting. Så försökte jag mer och då kom det blod. Kommer jag att dö nu?
Maria och Hanna (som också vaknat av min oroliga röst): HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
Maria: Nej, Linn, du kommer inte dö.
Jag: Tur, jag är för snygg för att dö.
Inte speciellt hett!
Jag mår inte lika dåligt längre. Men missförstå mig icke, det är fortfarande fruktansvärt synd om mig. Dock låter jag som om jag har gått med en cigarett i mungipan i sisådär 40 år.
Hej från föreläsningen
Sitter på en föreläsning där föreläsaren går igenom hur man skriver en artikel i en lokaltidning... Mindre givande. Så kah styr upp min kalender så länge, istället.
Det är de små sakerna som gör en lycklig
Jag hittade päronglass i frysen, det fick det att bubbla i kroppen av glädje.
Manligt förkyld
När vi stod utanför bussen i lördags i väntan på att få packa in och åka iväg fördrev jag tiden med att gå runt och håna alla för att de var sjuka. Jag skröt om hur jag minsann skuttat runt utan jacka mellan klubbarna så sent som natten till lördagen och jag hade då inte blivit sjuk.
"BAAAAAM SJUKLINGAR", ropade jag när jag klev på bussen.
Någon dag senare kom den där jäkla bitchen Karma och hälsade på. Nu ligger jag här i soffan, förkyld som aldrig förr, med tjock hals och skållhet panna. Vrider mig fram och tillbaka i mina sjukdomsplågor och hatar Karma mer än vad jag hatar strumpor. "Brinn i skärselden", utropar jag med jämna mellanrum och hoppas på att hon ska ta åt sig och ge mig min hälsa tillbaka.
This is love for the beats
Låt mig berätta om det första intrycket jag gav mina medresenärer i Bad Gastein
Väl framme skulle vi ge oss ut i backen. Efter att jag hade krängt på mig skidkläderna var det dags för pjäxorna. Efter dryga 20h i buss hade jag en aning mer blod i fötterna än vad jag brukar, vilket betyder att mina fötter var lite större än vad mina nya pjäxor var.
I 40 minuter stod jag mitt i bagagerummet och svor åt mina pjäxor som vägrade låta mig stoppa ner fötterna. Allt fler samlades runt mig och roades åt mina kombinationer av svordomar. Efter att tre kända och fyra okända personer försökt hjälpa mig fick jag nog och gick ner till skiduthyrningen med ett mindre släptåg som inte hade bättre för sig än att följa min ilska. Jag klev in, slängde pjäxorna på golvet och lovade honom guld och gröna skogar om han kunde hjälpa mig. Två minuter senare stod jag där med pjäxorna på fötterna och en nöjt leende skiduthyrare.
Sen gick jag ut och började vandra mot kabinen för att kort efter upptäcka att jag lyckats packa ner två högervantar.
HelveteskampenIntensivitet öppnar för tomhet
Jag vaknade fyra imorse, tänkte att det nog är dags att gå ner till frukosten snart, öppnade ögonen och insåg att jag var hemma. Det var som att vakna i en dusch av besvikelse.
Nio intensiva dagar med grym skidåkning, lagom äcklig mat, långa nätter, nya människor, dans på scenen, snöbrottning, vurpor, tjurridning och mer.
Adrenalinet pumpar av minnena från veckan, men nu är det dags att ta tag i vardagen igen. Men först ska jag se till att få pli på min hals som inte uppskattade mina snilleblixtar att gå ut på krogen utan jacka för att slippa betala garderob.
En vecka i Bad Gastein senare
Efter en vecka med lite sömn, mycket skidåkning, lite äcklig mat och massa skratt landade jag i soffan vid ett idag, med en 20h lång bussresa bakom mig.
Jag har haft en fantastiskt grym vecka, men är inte ledsen över att slippa väckas av snarkande människor eller mobilalarm som går var femte minut från klockan sju på morgonen.
Grym tjej!
Jag blir imponerad av mig själv över hur produktiv jag varit denna vecka. Fortsätter jag i den här takten kommer jag nästan kunna slappna av i Österrike nästa vecka.
Nu ska jag ta en halvtimmas paus och sen är det bara att hoppa på't igen.
Hårt arbete lönar sig... Eller inte... Det beror på hur man ser det.
För alla de ideella jobb jag gör för studentkåren får jag något som kallas för meritpoäng, dessa kan omräknas till en typ av högskolepoäng om man ska söka utlandsstudier. Idag räknade jag ut att jag har drygt 400 meritpoäng. Jag har alltså, genom mitt ideella arbete, tagit examen två gånger om samt snart gått klart min sjunde termin.
Synd att det inte är riktiga högskolepoäng...
Helt omotiverad bild på mig och min nalle. När jag var liten döpte jag honom till Nalle. Jag var ett fantastiskt kreativt litet barn.
Vägguttaget la precis in en stöt på mig!
Annars förstörde solen mina planer att sitta hemma och inspireras av andra på TVn hela dagen. Vid två kastade han in solstrålar genom köksfönstret och gav inte upp förrän han träffat hela TV-rutan. Så jag snörade på mig mina PW-skor och inspirerad av TV-serien satte jag på mig mina Hollywoodsolglasögon och låtsades väja för paparazzifotografer hela vägen ut till Eurostop och tillbaka.
Riktigt häftig tjej!
Att låta sig inspireras är också att sträva framåt
I fredags vad jag på gasque med humanisterna. Jag fick en sådan fantastisk komplimang av en tjej: "Jag är alltid så avundsjuk på din energi, Linn. Du har så extremt många bollar i luften hela tiden och verkar aldrig vara ledig, men ändå är du alltid glad när man träffar dig." Det gjorde mig väldigt glad!
Bara för att ledighetskommentaren kom så har jag valt att tillbringa helgen i soffan. Jag har tittat på serier om människor som lyckats i livet och inspirerats till att ånga vidare. Igårkväll gick jag bort till Emmeline och åt middag och spelade spel med Paulina och Amilia. Jag satt alltså och gapade om hur dåliga de andra var, kastade fula ord över dem, sade upp vänskapen med Emmeline när jag förlorade och hånade dem sedan de gånger jag vann. Jag är ett fantastiskt sällskap under spelkvällar.
Fånge på en gård i Falkenberg
Imorse, innan solen ens börjat fundera på att gå upp hämtade Emmeline upp mig med bilen, körde till högskolan, mötte upp några av de andra studentrepresentanterna och Studenthälsan, sedan gav vi oss ut på vägarna. En knapp timme senare var vi framme i Falkenberg och Ästa Gård där vi tillbringat dagen.
En hel dag på en gammal gård, frisk luft (la asfaltsbarnet märke till), övningar i att föra sig i sin roll som studentrepresentant och teambuilding.
Vid fem var vi klara på gården. Jag, Emmeline och Niklas bestämde oss för en spontantripp till Gekås i Ullared, när vi ändå var i Falkenberg. Väl hemma, hög på min fantastiska dag, städade jag hela lägenheten, packa upp mina saker från Gekås och tittade på Allt faller.
En dag då jag inte ägnat uppsatsen så mycket som en tanke, aktiverat mig fysiskt, fått frisk luft och skrattat. Precis en sådan dag som man behöver innan man tar sig an slutspurten med uppsatsen innan den ska till examinatorn.
"Fångarna på gården", teambuliding med några av studentrepresentanterna på HH. (Mitt lag vann, såklart!)Nästa person som hör av sig för att denne vill ha någonting av mig kommer att bli spammad med kedjebrev på mailen och via sms i två veckor
Det är en sådan kväll.
Grym start på det nya året
Julen är utstädad, tandborstarna i badrummet är nya, Gardell retweetade min tweet i förmiddags, jag vet vad min nästa artikel ska handlar om och min lillebror landar i Halmstad om sex timmar och 40 minuter.
Nu går det uppåt!
God nytt år
Inleder året med ett mingränanfall från helvetet, och orutinerad som jag är så har jag inga tabletter hemma.
Annars blev jag klar med uppsatsen klockan halv sju på nyårsaftons kväll. Firade min frihet, slogs dagen efter av minnet att en krönika och en artikel ska in på tisdag. Ledig, vad är det?
