Konsekvenslöst

Känns lite fel att klaga över såhär i slutet av juli, men jag kunde inte för allt i världen hitta mina dunsockor igår...

Min diagnos stämde, så till den milda grad att hon flämtade till när hon såg hur vita mina halsmandlar var. Nu går jag på penicillin i tio dagar, om två dagar slutar jag smitta och borde må bra igen.

Jag älskar tiodagarskurer av detta slag, jag mår så otroligt bra av att veta att inget kan stoppa mig nu, inte ens en liten förkylingsbakterie kommer att bita på mig i tio hela dagar, för att jag är skyddad.

Nu ska jag gå och lägga mig i två dagar tills mina halsmandlar slutar att göra ont och sen ska jag återgå till livet igen.

Jag för två dagar sedan,
ännu lyckligt ovetandes om det grymma halsöde som väntar...

PS. Om någon skön leveranssnubbe från Chokladfabriken läser detta så får han gärna komma förbi med en ljus varm choklad, jag kan liksom bara dricka för tillfället. Ingen press...

Mina halsmandlar är, om möjligt, ännu större än igår. Jag vågar inte ens svälja mitt eget saliv för att det gör så förbannat ont.
Jag hade den värsta natten på länge inatt. Vaknade otaliga gånger av att jag låg i ett badkar istället för min säng, bara det att vattnet inte var varmt och skönt badvatten med lite badolja i utan min egen svett. Jag trodde att jag skulle drunkna och dö i mina egna kroppsvätskor (tänder du på mig nu?), jag var helt övertygad om att solen skulle få stiga utan mig denna morgon.

Världen lurade mig nästan... Titta; jag vaknade, jag lever och jag tänker inte låta en sketen sjukdom bromsa min abnorma effektivitet. Visserligen har jag ställt in allt jag skulle göra idag, men inte ska det hindra mig. Jag har redan hunnit sätta på en tvättmaskin, duscha och är nu redo att gå till affären och köpa allt de har i c-vitaminväg, efter det ska jag åka till plattan och se om pundarna har några sköna immunförsvarssprutor att langa.

Där ser du, inte bromsar man mig inte!

---

Finns en liten risk att det är febern som talar, därav de något oklara bokstavskombinationerna...

Jag har haft en grym kväll! Två kannor sangria, arton olika tapasrätter och ett makalöst sällskap. Nu ska jag dricka upp min mugg med honung och te (ja, det är mer honung än te) innan jag kryger mellan lakanen och försöker sova bort min feber.

Vaknade med halsmandlar stora som galiameloner, huvudet värkte och febersvetten var nära legitimiering till att kallas flod. En karta ipren, fem chokladbitar, en halv juiceflaska och 40 minuter i duschen senare mådde jag som en prins och gick ut för att luncha med pappa.

Nu ska jag hinka te och ha ett mindre vännermarathon med mig själv innan jag ska ut och dricka drinkar med två vänner.

Jag klarade testet! CSN anser att jag är intelligent nog att faktiskt satsa en liten summa på mig... Snacka om att bära världen på sina axlar. Prestationsångest!

Nu ska jag åka till banken och göra en high-five med Killen-på-banken och tigga till mig en ny sladd till min internetdosa (som har försvunnit mysteriskt tillsammans med mina nycklar hem till pappa).

Idag när jag sprang till tunnelbanan så sträckte jag båda smalbenen på exakt samma ställe i exakt samma sekund. 
När jag väl satt på tunnelbanan och stretchade hittade jag en liten metallsak innanför mina strumpbyxor nere vid foten, den rev upp hela fotknölen och gjorde ont.
På tunnelbanan tillbaka mot stan träffade jag Jesustanten. Det är en sköning på cirka 75 jordsnurr som stormar runt på gröna linjen och skriker om Jesus och domedagen.

Jag älskar att åka tunnelbana!

Känner mig labil. För 16 minuter sedan åt jag tårta för att jag lyckades ansöka om ett lån, nu vill jag lägga mig ner på golvet och låta dagens sand i timglaset rinna ut, kanske vagga lite lagom rytmiskt fram och tillbaka med hakan lutad mot knäna och stirra stumt framåt.

Egentligen känner jag mig inte alls labil, jag har bara gått och tänkt på det ordet hela dagen och ville väldigt gärna använda den i ett sammanhang. Jag är faktiskt inte nere på något sätt, jag sitter fortfarande upp på min egenkonstruerade pedistal och glänser ikapp med mig själv. Jag drabbas allt för lätt att hybris nuförtiden, det kan inte vara bra...

Nu ska jag ta en till tårtbit.

Funderar på att fortsätta mina försök till att hacka mig in på min egen sida på CSN... Hittills har det inte gått nå' vidare, uppenbarligen, trots att jag och Killen-på-banken kämpade i säkert en kvart på bankkassadatorn.

Börjar fundera över om det kanske är ett intelligenstest, den där inloggningen, att resultatet avgör om du är värd att satsa pengar på eller inte, dvs om du får ta ett studielån eller inte. Jag menar; är man så pass korkad att man inte ens lyckas logga in på sin egen sida där man ansöker om lån så känns det lite meningslöst att slösa massa pengar på en utbildning, eller?!

Kanske fortsätter slösurfa på värdelösa bloggar istället, så slipper jag få svar på frågan jag just ställde. Jag har en känsla av att jag inte kommer att gilla vad jag får höra...

Vi firade min födelsedag idag, en månad försent. Det blir så när man är ute och upptäcker världen, då får mindre viktiga saker stå åt sidan. För vem bryr sig om att man blir äldre, egentligen?

Idag har jag, förutom att fira en försenad födelsedag, fikat tre gånger, ätit lunch en gång, bytt kläder en gång och fått det bekräftat att det finns HM i Halmstad som tydligen är världens minsta stad eller något åt det hållet i alla fall. Vad i hela fridens namn har jag gett mig in på?

Nu ska jag och min jet-lag gå och lägga oss så att vi kan vakna med tuppen imorgon också. Är det illa när inte ens TVn har vaknat när man själv är pigg som en lärka?

Jag måste för övrigt få tillägga att jag är mycket nöjd över att jag har tagit med mig en bit av regnperioden hem från Asien.

Efter att ha varit hemma i en dryg timme, hunnit hälla ut väskan med tvätt och äta frukost fanns det inte mycket annat att göra än att ta tag i livet. Räkningar och räkningar och andra roliga fönsterkuvert väntade på mitt skrivbord. Kul!

Har också hunnit med ett äventyr på banken, lite shopping (jag vet, det är dödstraff på att shoppa dagen efter att man kommit hem från shoppingmekkat Bangkok, men jag kunde inte låta bli) och en lunch med mamma. Nu väntar middag och sedan ska jag göra kväll på min gamle väns födelsedagsdrink vid Odenplan.

Och just det, jag flyttar till Halmstad om en knapp månad.