Humanisiter for the win!
Han: Informatiker och humanister brukar inte gå ihop. Inte ingenjörer och humanister heller, eller ekonomer och humanister. Egentligen går inte humanister ihop med någon annan än sig själv, folk tenderar att missförstå oss och därmed gå miste om våra fantastiska och kunniga personer. Jag menar; Sverige står tack vare oss! Typ.
Den då!
Att få diagnosen "döden"
Jag tittade på "Smittad - när HIV kom till Sverige" på SVT för någon timme sedan. Den handlar om HIV-utbrottet på 80-talet och hur diagnosen var lika med döden. En dokumentär på en timme och en kvart om HIV:s spridning och mediala mottagande i Sverige.
I en timme och en kvart hatade jag människan för hennes råhet. För att hon har mage att solla ut de människor som hon anser är mindre värda. För att hon hade mage att sätta rubriken "De som sprider AIDS är mördare".
Visste du att det på 80-talet kom ett förslag om att man skulle tvångstesta homosexuella män, märka de smittade med en tatuering i armhålan och sedan deportera dem till en ö där man skulle bilda ett AIDS-samhälle?
I en timme och en kvart älskade jag människan för hennes omtanke och kärlek. För att hon stod upp för andra när de behövde henne. För att hon försökte hitta en bot mot det fruktansvärda.
Visste du att Sighsten Herrgård, känd modedesigner på 80-talet, var den första kända människan som gick ut med sin diagnor i media? Två månader innan han tog sitt sista andetag ställde han sig på en scen framför ungdomar och lärare och föreläste om hur man skyddar sig mot sjukdomen, trots att han var så svag att han knappt orkade stå på benen. Någon frågade honom om han hade ont och han svarade: "Ja, det gör ont, men det är värt det, för att lära er hur man undviker sjukdomen.".
Idag finns det bromsmediciner och du blir inte behandlad som en pestråtta på samma vis pga din diagnos, men det hjälper inte alla att leva öppet med sin sjukdom. Rädslan för utanförskapet tvingar många att leva i det tysta.
"Det är vår plikt att minnas. Om vi inte minns riskerar vi att återuppleva det igen. Tystnaden är värst - stör tystnaden!" Örn Lindstrand
T-82h
Ska iväg och fota för Lokaltidningen om en kort stund. Sedan ska jag flänga lite innan jag måste sätta mig ner och skriva artikeln, efter det ska jag flänga lite till. Avsluta dagen kommer jag att göra i barnets position följt av hunden och sånt. Yoga till 19, sen gör jag kväll (pluggar).
Om 82h befinner jag mig i vår fantastiska huvudstad, också känt som min hemby.
Fuck söndagar i Halmstad!
Nästa söndag kommer jag att kunna gå ner på stan vid den här tiden och mötas av öppna dörrar istället för "Söndag: stängt". Sug på den Halmstad!!
Trött tjej taggar för att känna sig sjukt gammal när hon skriver högskoleprovet tillsammans med massa tonåringar hela långa lördagen
Rödvin och möten
Tung dag. Möte med högskolestyrelsen hela förmiddagen. Attackbrainstorming om artikeln som ska in nästa vecka. Möte med valberedningen samt interevjuer för nya nollningskommittéen. Plugg inför högskoleprovet imorgon.
Nu tar jag ledigt ett par timmar och går till Kåren för AW. Ett glas rött och lite mat känns som ett vinnande koncept ikväll.
Här har du min krönika i veckans nummer av Lokaltidningen Halmstad
Vill du läsa min artikel och mina "tre punkter" hittar du dem på sidan 20 här: http://www.e-pages.dk/halmstad/155/
Just nu
Oklart om folk uppfattat hur trött jag är på småstadslivet för tillfället...
Jag ska bara ha och ha hela tiden
Det går som ett ilande sug genom hela kroppen, och jag vet att jag måste ge efter för mitt begär för att kunna fortsätta dagen. Jag vet att min hjärna aldrig kommer att släppa taget om denna ha-vilja och låta mig studera om jag inte tillåter mig själv att falla för frestelsen.
En balja kaffe med kardemummasmak är nu sänkt och jag kan med ro i kroppen återgå till avhandlingarna om intermedialitet och narratologi.
Omväxling förnöjer. Jag har nu förflyttat mig till högskolan för den som bryr sig."Ett liv som aldrig blev levt"
Jonas Gardell är en av mina absoluta förebilder inom litteraturen. Jag ser inte bara upp till honom för hans fantastiska förmåga att hantera det svenska språket utan också för att han lyfter den lilla människan i sina texter. Han tar fram dem som andra glömmer skuggan. Han lyfter dem som andra inte vågar visa.
Sista delen av Torka aldrig tårar utan handskar visades på SVT idag. Och jag grät, som jag aldrig gråtit till något som visats på TV. Jag grät över hur fruktansvärt sorgligt det var och jag grät över hur fantastiskt fint det var. Hur Gardell lyckas få kärleken att lysa igenom det som är så fruktansvärt och så viktigt.
Det bästa med serien, förutom att han visar oss verkligheten utan försköning och utan censur, var att jag kunde se all hans litteratur i den här serien. Jag kunde känna igen allt jag tidigare läst av honom i dessa korta tre timmar som SVT gav oss.
Nu tänker jag säga det igen, det som jag sagt så många gånger förr; ge Gardell en chans, läs vad han har skrivit, se vad han har producerat. Och lyssna på vad han har att säga, för det han säger är viktigt!
Smicker och sånt
Skägget: Du och Emmeline är typ varandras motsatser ju.
...
Skägget: Emmeline är så himla trevlig!
Jag sa ju det!
I fredags var jag och Emmeline på hip hop-gasque på Kåren innan vi begav oss in till stan och Mårtenssons för invigning av deras nya klubb. Lördags morgon började på tok för tidigt, men i goda vänners lag med pannkakor och melodikrysset. Efter en tupplur i soffan mötte jag upp ÖS strax innan fyra för förfest och häng, vidare till en sittning med andra kårorgan och sedan lämnade jag och Tomi hopen för stan och Morfars.
Gårdagen gick till städning och sedan film och bakning med Emmeline, Skägget och Kim.
Måndag förmiddag
Hinkar te. Kollar på Apocalypse Now med Mörkrets hjärta bredvid mig. Läser samtidigt om intermedialitet och taggar för PW som får stå för dagens träning.
Crazy cat lady
Det är ensamt att läsa litteraturvetenskap. Att läsa böcker är inte speciellt socialt, och eftersom att jag vill kalla mig själv för en social människa tär detta ganska mycket på mig.
Så för att inte förruttna i min ensamhet suger jag i mig av all mänsklig kontakt jag får, till exempel brukar den gråhåriga kvinnan i disken på högskolecaféet tvingas dra sitt strå till stacken för att stilla min sociala törst när jag köper mina baljor med kaffe. Därför är hon relativt införstådd i mitt lagom hårresande liv i böckerna och bakom baren på studentpubar.
Denna ensamhet lockar fram den galna kvinnan i mig. Det började med att jag pratade högt för mig själv hemma, för att hålla mig själv sällskap. Nu har det eskalerat till att jag går runt och ogenerat mumlar högt för mig själv på affären, på gymmet, i hissen och för att styrka andras misstankar om galenskap stirrar jag med vidöppna ögon på de som tittar skeptiskt på mig i mitt mumlande.
Nu ska jag bara skaffa mig en katt för att slutföra den galna utvecklingen.
Det där med att somna på ett ställe och vakna på ett annat...
Därför att kärleken till dimman består oavsett vad som händer
För ett år sedan hade det inte funnits en tvekan på att det var i dimman du hade hittat mig en onsdag som idag. Men en drink i handen och med fötterna på bardisken hade jag rört mig i takt till musiken som strömmade genom hela lokalen. Jag hade varit sist ut och förmodligen tvingat ut ur lokalen när lamporna stängde, för att dimman var min bästa vän. Det var lite vad jag levde för.
Idag sitter jag hemma med Agnes von Krusenstjerna till höger om mig och Karin Boye till vänster. Idag är det fem veckor sedan jag satte på mig stiletterna och gick ut för att svänga mina lurviga. Och idag riktigt kryper det i kroppen när jag ser mina studentkamrater passera fönstret med systembolagetkassar och en festtagg i blicken. Idag saknar det liv jag levde förra hösten, med allt vad det innebar. Idag ångrar jag att jag lät den delen av mitt liv hamna i då-facket.
I helgen kliver jag tillbaka in i det livet, i helgen ska jag visa att kärleken till dimman aldrig dött.
Vi delade ut klubbor idag när vi stod på campus och raggade folk till min redaktion
Tjej pekar på en skål med klubb: Nämen, vad är det här för gott?
Jag: Det är klubbor. Varsågod och ta om du vill.
Tjej: Vad är pinnen till för?
Jag: Det är en klubba, de brukar ha pinnar. Typ karameller på pinnar.
Tjej: Hmm, jaha... Smart!
Jag känner mig lite trött i huvudet...
Jag har fyra olika mailadresser att hålla koll på. Idag har jag varit i två olika klasser och marknadsfört mitt kårorgan och de vakanta studentrepresentantposterna. Jag har också varit på möte med studentrepresentantgruppen och fotat 6M till min artikel i Lokaltidningen Halmstad nästa vecka. Där emellan har jag pluggat och hjälpt några killar med tips om hur man startar upp en förening. Sedan jag kom hem har jag jobbat med en facklig sak. Nu ska jag plugga igen.
113:-
Tänker på att om de som rånade mig i Rio skulle komma nu skulle de skratta åt mina penningar.
Jag har 113:- kvar att leva för den här månaden... Ibland suger studentlivet.
Joel Kinnaman är sjukt billig när han har tweedkavaj på sig!
Öppet brev till Jorden
Hej.
Om avståndet mellan Halmstad och Stockholm kunde minska lite skulle jag bli superglad! Tack på förhand.
Linn.
Myshelg med mamma
Min lilla mamma är här. Vi har varit på spa och fått kroppsbehandling, ätit brunch, strosat på stan, spelat Settlers med Skägget, tittat på film, fikat och ätit thaimat. Himla fin lördag!
Hemmafru nästa!
Städat lägenheten.
Bäddat rent.
Ställt fram en skål med engelsk toffee på soffbordet.
Påbörjat middagen.
Köp ost på marknaden att skära upp till vinet.
Burit ner alla tomflaskor.
Ordnat böckerna i bokhyllan.
Handlat mat.
När Skägget kommer hem inatt tänker jag meddela att jag ska hoppa av min utbildning och bli hemmafru. I ett förhållande ska man stötta varandra oavsett vad, så han för bita ihop och se till att han får ett välbetalt jobb som kan finansiera oss båda. Punkt.
Matmarknad och studentplånböcker
Jag och Martina var på stora torg tidigare idag och gjorde matmarknaden. Vi gjorde ett löfte att inte köpa något då vi båda har en abnormt tight budget den här månaden - en timma senare var cykelkorgarna fyllda med engelsk fudge och fantastiskt god cheddarost. Så kan det gå.
Nobelpriset i litteratur 2012
Jag satt inne på alla tänkbara nyhetskanaler under föreläsningen och tryckte på uppdatera med jämna mellanrum för att se om något hänt. Så tog föreläsningen slut och jag gick till damrummet för att tömma tarmarna och gick in samtidigt in på twitter för att fördriva tiden. Och där, plötsligt, kom det mot mig; årets nobelpris i litteratur går till Mo Yan!
Då jag aldrig har hört talas om honom har jag spenderat den senaste timmen med att googla och wikipedia honom. Och jag måste säga att jag tycker att det är positivt att lyfta någon som ännu inte svävar på kanonmolnen.
Jobbigt bara att jag inte har råd att köpa hans böcker för att läsa in mig på vem vi ska leva med i ett år.
Fett irri
Alltså, jag har typ inga pengar kvar längre, efter alla jäkla fakturor som Swedbank skickat ut. Det ramlar in minst en i veckan, jag beralar ju dem så fort jag kan, jag vill ju inte få en betalningsanmärkning, liksom. Det är bara så jäkla konstigt eftersom att jag inte har Swedbank.
Är det någon som har samma problem? Vad är det jag betalar egentligen?
Jag vaknade till frost.
Jag säger bara det.
En hatande kropp, ett jobb i en bar och effektivitet - de kallar det onsdag
Min kropp hatade mig efter sju dagar med styrketräning så i måndags nöjde jag mig med ett yoga-pass och igår fick det räcka med att gå upp och ner i alla tusentalstrappor på högskolan, men idag är jag back on track. Och efter dagens CXWORX-pass och lite cardio på det ska jag gästspela i baren på Smålands Nation. Jag ska blanda drinkar tillsammans med den där Glennzor och två andra sköningar.
Annars har jag sysslat med effektivt plugg idag och på det har jag tvättat samt fasat över att jag är så gammal att jag blir kallad till cellprovtagning hos gynekologen.
En sådan där onsdag.
Onsdag i ojämnvecka = viktig onsdag!
Det är onsdag och det är en ojämn vecka, vilket betyder att jag förgyller Lokaltidningen Halmstad med mina bokstavskombinationer. Veckans rubrik är "Den kvinnliga ingenjören" och snäppet under artikeln hittar du även en guide till mitt höstliv de kommande två veckorna med tre eminenta tips på vad du kan roa dig med i det oundvikliga mörkret.
Torka aldrig tårar utan handskar (1. Kärleken)
Har du inte läst den - läs den!
Har du inte sett första avsnittet i serien på SVT - gå in på SVTplay och se det!
Det är fantastisk och vacker roman och serie, men framförallt är det en enormt viktig roman och serie. Den handlar om det som länge varit tabubelagt i Sverige och i världen. AIDS och HIV. Läs/se den och ge de drabbade upprättelse. Läs/seden och hjälp de drabbade att sörja.
På frågan varför Gardell inte kom ut med romanen tidigare svarar han: "Dels har det tagit tio år att skriva romanerna och tv-serien, dels tror jag att jag har burit på en skuld för att jag lever när mina vänner inte gör det, dels tror jag samhället har en kollektiv skuld för hur det behandlade oss och inte hade varit beredd att lyssna tidigare än nu."
Samara Morgan
När man väljer att engagera sig i så mycket roligt som jag måste man ibland offra en helg för plugget. Denna helgen är en sådan helg.
Nyss hemkommen från gymmet, sitter och tittar på I used to be fat, äter en proteinbar och pluggar. Min lördag kommer inte att bli mycket roligare.
Så här känner jag just nu
Sms till Karro (4 oktober 17:40):
Jag vill gå ut på Sunkstureplan! Jag vill dansa till ljud som ska föreställa musik, titta på slickade killar med en pinne så långt upp i röven att de får flisor på tungan, jag vill dricka löjligt dyra drinkar... Jag vill tillbaka till mina rötter - fuck Halmstad!
En sådan där dag (med ljudeffekter)
Jag och Skägget gjorde en all-nighter med senaste säsongen av Grey's eftersom att ingen av oss behagade att bli trötta. Det fick jag sota för idag.
Klockan åtta skrek larmet: sluta gnäll, du får skylla dig själv, inte stannade väl Strindberg uppe och tittade på någon okulturell serie istället för att sova sig i form inför litteraturdiskussioner?! Gå upp nu, din lilla fjolla!, typ. Så jag hasade mig bort till skolan där jag köpte en balja kaffe som jag delade med min tröja på vägen upp till föreläsningen.
Drygt tre timmar senare stapplade vi ut som slagna hjältar, men eftersom att blåtirorna kom från Boye, Nordenflycht och Tunström valde jag att snabbt återhämta mig, dra på mig hurbulleminen och hoppsa bort till gymmet. Ett hårdare benpass senare gjorde jag inianhopp bort till mötet med en av kårens styrelser för att prata om deras framtid.
Vid fyra landade jag hemma till ljudet av mina egengjorda helikopterljud och sa adjö till Skägget som i helgen lämnar mig för Sveriges minsta stad. Sedan däckade jag i soffan och där ligger jag än.
God natt.
Omotiverad bild från nyår.
Ha den äran på kaninballens dag!
Varken mitt huvud eller mitt hjärta har varit med litteraturen idag, så klockan fyra erkände jag mig besegrad och gick till gymmet istället. Nu kom jag precis hem till att Skägget sitter och skriker på datorn: "JAG ÄGER DEN HÄR MATCHEN! ÄÄÄÄGER!!", följt av "AAAAAAAAAH". Det senare skriket får mig att fundera över om jag lever med en djungelman eller bara en tättäkta nörd.
Nu ska jag äta risgrynsgröt och sedan ta mig an högskoleprovsplugg och tvätt. Happy torsdag!
Random bild
Jag och Tomi i somras.
Mission impossible
Min föreläsare bad mig att läsa sidorna 293-313 i en bok, kruxet är bara att boken slutar på sidan 275.
Det är tuffa tider för en del
Igår var jag på en riktigt bra föreläsning om ledarskap och motivation med Manuel Knight. Får du någonsin chansen att lyssna på honom ska du verkligen inte tveka, det är mitt råd till dig. Han har förmågan att blanda humor med allvar och att få en två timmar lång föreläsning, utan paus, att kännas som 20 minuter. Riktigt bra!
Efter lunch på Spiro med Martina, korr av mitt material till Lokaltidningen och en kopp kaffe åkte jag in till stan och pluggade/hatade på plugget/pratade om livet med Ashley. Fyra timmar flög förbi och sen var det jag och gymmet. Ett dubbelpass med armar och ben gjorde att vinglade hela vägen hem.
Annars har jag bokat en skidresa i januari och köpt biljetter upp till hufvudstaden.
När man lever i ett land där höstmörkret tär får man göra sitt bästa för att hitta ljuskällor i vardagen. Idag är mina ljuskällor CX-passet jag ska gå på med Skägget och Tomi samt mötet med ÖS ikväll.
Manuel Knight igår.Det kommer att bli en bra vecka!
Imorse vaknade jag till att hela min kalender raderats. Fint, tänkte planeringsfreaket jag och gick på toa. Senare när jag skulle fixa frukost upptäckte jag att juicen var slut. Jaha, tänkte juiceälskaren jag och började gråta.
Nu kan det ju inte bli mycket sämre, så denna vecka lär bli ganska så bra.
Konsten att andas och sträcka på vaderna
Jag har börjat på yoga. Yoga är inte passande för en rastlös själv, å andra sidan är yoga vad en rastlös själ behöver. Det är verkligen inte min grej det här med att tänka på andning, slappna av och låta hjärnan vara blank en stund. Men jag tänker inte ge upp, jag tänker gå på de där klasserna och göra hunden och svanen och flodhästen och fan och hans moster tills jag skriker. Och jag tänker lyssna på den där naturmusiken med porlande vatten tills jag kissar på mig.
Det tänker jag göra.
