Konsekvenslöst

För ett år sedan hade det inte funnits en tvekan på att det var i dimman du hade hittat mig en onsdag som idag. Men en drink i handen och med fötterna på bardisken hade jag rört mig i takt till musiken som strömmade genom hela lokalen. Jag hade varit sist ut och förmodligen tvingat ut ur lokalen när lamporna stängde, för att dimman var min bästa vän. Det var lite vad jag levde för.

 

Idag sitter jag hemma med Agnes von Krusenstjerna till höger om mig och Karin Boye till vänster. Idag är det fem veckor sedan jag satte på mig stiletterna och gick ut för att svänga mina lurviga. Och idag riktigt kryper det i kroppen när jag ser mina studentkamrater passera fönstret med systembolagetkassar och en festtagg i blicken. Idag saknar det liv jag levde förra hösten, med allt vad det innebar. Idag ångrar jag att jag lät den delen av mitt liv hamna i då-facket.