"Ett liv som aldrig blev levt"
Jonas Gardell är en av mina absoluta förebilder inom litteraturen. Jag ser inte bara upp till honom för hans fantastiska förmåga att hantera det svenska språket utan också för att han lyfter den lilla människan i sina texter. Han tar fram dem som andra glömmer skuggan. Han lyfter dem som andra inte vågar visa.
Sista delen av Torka aldrig tårar utan handskar visades på SVT idag. Och jag grät, som jag aldrig gråtit till något som visats på TV. Jag grät över hur fruktansvärt sorgligt det var och jag grät över hur fantastiskt fint det var. Hur Gardell lyckas få kärleken att lysa igenom det som är så fruktansvärt och så viktigt.
Det bästa med serien, förutom att han visar oss verkligheten utan försköning och utan censur, var att jag kunde se all hans litteratur i den här serien. Jag kunde känna igen allt jag tidigare läst av honom i dessa korta tre timmar som SVT gav oss.
Nu tänker jag säga det igen, det som jag sagt så många gånger förr; ge Gardell en chans, läs vad han har skrivit, se vad han har producerat. Och lyssna på vad han har att säga, för det han säger är viktigt!
Kommentarer
Postat av: Ma
Fint skrivet!
Trackback
