Konsekvenslöst

Livet är sannerligen som en berg-och-dalbana. Ena stunden äter man frukost i solen med sina vänner och andra sitter man i soffan med tårar på kinderna.

 

Trots att jag den gångna veckan fått ta del av den delen av livet som är oundviklig och trots att mina mungipor inte jobbat sig upp lika mycket som vanligt så måste jag säga att mina sju dagar i Stockholm gett mig gott också.

 

Det har varit sju dagar av varm och ovillkorlig kärlek. Från alla håll och kanter har den strålat under det tak som jag tillbringat min vecka. Tiden må inte haft någon betydelse, onsdagen kunde lika gärna varit lördag och klockan nio på morgonen kunde lika gärna varit elva på kvällen, men närvaron har varit konstant.

 

Och även om det gör ont i hjärtat ibland så behöver det inte betyda att man inte känner kärleken också.