Man kan inte vara bra på allt

Att smita från en föreläsning med 13 studenter är inte det lättaste. En kvart kvar av föreläsningen och jag måste gå för att hinna till dagens andra att-göra, tar mina saker och går tyst mot dörren, med tanken att alla kommer ändå se att jag går, men jag kan ju göra det utan att störa i alla fall.
 
Man inser att man har misslyckats när föreläsaren avbryter föreläsningen för att fråga om man kommer på nästa föreläsning och när man råkar släcka lampan med sin väska på väg ut genom dörren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0